Dag 3 Margareta Backlund

"Jag blir väldigt glad att se kvinnor som startar egna företag och har drömmar om att utöka sin verksamhet."

Lördag, 30 juli 2011

Dagen börjar med att Cecilia håller en kort morgonbön. Minibussen kommer och hämtar oss till vårt första besök som den här dagen blir till en kycklingfarm. En kvinna som har arbetat på skolministeriet i Bulawayo har blivit egen företagare, hon hyr mark för att driva en större kyckling farm. Kycklingarna säljer hon till affärer och skolor i Bulawayo. Det är olika priser, 7 US$ till affärer och 6 till skolor. Hon har flera anställda på farmen.

Nästa besök blir till en kvinna som driver ett mindre bageri i hemmet, hon bakar tårtor och kakor på beställning. Hennes dröm är att öppna ett bageri utanför hemmet. Hon har också en mindre kyckling farm. Jag blir väldigt glad att se kvinnor som startar egna företag och har drömmar om att utöka sin verksamhet.

Vi åker vidare för att besöka Jairos Jiri Center ett rehabiliteringscenter för funktionshindrade. Centret startade i Bulawayo i början på 1950-talet av en man vid namn Jairos Jiri. Det är en utbildning för personer med olika funktionshinder som tex döva. Det är olika yrkesutbildningar såsom teknisk utbildning, administration, bokbinderi, läderarbeten och sömnad. Skolan har professionella lärare. Utbildningen är treårig och eleverna bor på skolan under utbildningen. Det är svårt för eleverna att få arbete efter utbildningen, många återvänder till sin hemort och startar eget. Idag finns det många skolor i Zimbabwe.

Efter besöket på Jairos Jiri Center åker vi till Njube Youth Center för att träffa kvinnorna. Vi ska fortsätta att tala om Frälsarkransen – Livets Pärlor. Idag kom det många kvinnor, ca 28 st. Vi delar upp oss i sex grupper , 5-6 st i varje grupp - alla får göra varsitt armband. Därefter talar vi om varje pärla. I den grupp som Eva Nordblom och jag var med i blev det ett mycket bra samtal om pärlornas betydelse,

Bönen som hör till Guds Pärlan

Du är gränslös

Du är nära

Du är ljus

Och jag är Din

Vi avslutar dagen med att gå och lyssna på Mias man Themba. Han spelar trumpet i ett band på Holliday Inn.

Tillbaka | Dag 4

Rundbrev till Kvinnor för mission 2024 02 25

Jesus för världen givit sitt liv
öppnade ögon Herrre mig giv.
Mig att förlossa offrar han sig,
då han på korset dör ock för mig. O, vilken kärlek, underbar sann!
Aldrig har någon älskat som han.
Frälst genom honom, lycklig och fri,
vill jag hans egen evigt nu bli.Tag mig då Herre, upp till ditt barn,
lös mig från alla frestarens garn.
Lär mig att leva, leva för dig,
glad i din kärlek, offrande mig.

Efter en lång, kall och snörik vinter, börjar nu dagarna bli lite längre och ljusare. Under de trettio år jag bott i samma hus har jag aldrig upplevt att vi haft så mycket snö. Trots att jag har hjälp med plogning av vägen in till huset, har vi till sist inte vetat var vi skulle lägga all snö. De senaste dagarna har snöandet ersatts av regnväder, vilket betyder ishalka.

Igår var jag hundvakt åt min dotters tervuren, en ganska stor belgisk vallhund. Halkan gjorde att jag fäste henne i en lång lina i stället för att gå ut och gå med henne. Regnandet utlöste ett ordentligt snöras från taket. Oljudet utlöste panik hos den stackars vovven som slängde sig iväg så att linan brast. Hon var alltför skräckslagen för att kunna ropas tillbaka. Jag fick ringa efter min andra dotter som med bil for runt för att söka den bortsprungna hunden. Efter idogt sökande fick hon syn på den försvunna ute på en täkt. Hundarna i den här familjen är vana vid att få åka med i bil och trygga med det, så dottern stannade bilen, öppnade bakluckan, stod stilla och väntade. Hunden fick syn på bilen och mattes syster. Med full fart kom hon rusande, tog sats och hoppade in i bilen där hon kurade ihop sig. Hon blev hemskjutsad, ompysslad, klappad och kramad, fick till och med favoritgodiset leverpastej.

Idag matas vi med rapporter om skräckslagna människor som lever med ljudet av skottlossningar och bombkrevader. Vi ser bilder på barn som inte får varken mat eller vätska utan svälter ihjäl trots att hjälpsändningar finns lastade i bilar som inte får passera gränser och nå fram till dem som behöver lasten. Vi orkar inte ta till oss allt det lidande som finns i världen. Så vad kan vi göra?

Det vi har är bönens möjlighet. Vi får be för de som står oss nära. Vi får be för de människor som drabbas av krigets fasor. Vi får be för familjerna som splittras. Vi får be för alla de som är på flykt. Vi får be att de som har makt får förstånd att bruka sin makt på rätt sätt. Vi får be att ljuset som kommer med våren också får nå in i människors liv. Vi får också fortsätta vårt arbete med att stödja Act svenskakyrkan på olika sätt och be att Acts kontakter runt om i världen fortsätter sitt goda verk.

Trots tider av oro, våld och kriminalitet får vi fortsätta att bedja om fred och försoning och tacka för att Gud hör bön.

Snart får vi mötas till årsmöte i Halmstad, 8-10 mars. Kanske har då våren kommit dit.

Med önskan om Guds Välsignelse över oss alla.
Anna-Lena Arousell Berglund