Tillbaka

Rundbrev till Kvinnor för mission november 2020


 ”INGENTING ÄR LÄNGRE SOM FÖRUT

ALLA GAMLA SANNINGAR ÄR SLUT”


Nej, ingenting är längre som förut. Pandemin har ändrat på det mesta. Vi har varit tvungna att tänka om och ändra mycket. Vi har inte kunnat träffas som vi brukat och som det ser ut kommer Coronan att hålla i sig länge än.

Ibland hör man att vi får vänta med verksamheten tills det här går över. Men jag tror att vi behöver se det hela på ett annat sätt. Vi kan göra andra saker för att ändå visa att vi tänker på och bryr oss om varandra.

Vad kan vi då göra i dessa tider? Förr sa man ”bed och arbeta” men kanske kan vi tänka ”läs och be”. Vad ska man då läsa? Ja, det varierar nog lika mycket som vi är olika varandra. För en del är det naturligt att läsa Bibeln. För andra är det naturligt att läsa om hur det var förr i tiden.

Du kan också ta kontakt med andra – både bekanta och sådana som du inte känner så väl. Använd telefonen, datorn eller varför inte brevpapper och vykort. ”Ett brev betyder så mycket”. Nu kan vi också säga: ”ett telefonsamtal betyder så mycket” Jag vet det av egen erfarenhet då min egen familj varit sjukdomsdrabbad under många månader och många som vi inte anade har hört av sig på olika sätt. En dag låg en påse nybakade bullar på vår förstukvist, en annan dag en sockerkaka. Egenhändigt målade vykort och en dikt i ett brev är tecken på att vi inte är bortglömda. Vi är omgivna av bedjande vänner.

För den som är med i en bönegrupp kan en sådan gemenskap betyda väldigt mycket. Själv är jag med i en grupp på Messenger som ringer varann varje vardagsmorgon för en stunds bibelläsning och bön. Det bär! Även för den som inte är hemtam i en sådan gemenskap kan en grupp där man regelbundet kontaktar varandra betyda väldigt mycket. Och du, om du känner någon som är sjuk och är tveksam om du kan störa, ring hellre en gång för mycket än en gång för lite, men bli inte stött om den du ringer till säger: jag orkar inte prata just nu. Hör av dig vid ett senare tillfälle istället.

Som alltid behöver vi skicka in medlemslistor och verksamhetsberättelse till riksorganisationen vid årsskiftet. Även om era möten sker på dator eller telefon, så välj ombud till riksorganisationens årsmöte.

Var på allt sätt rädda om er och om varandra.


Anna-Lena Arousell Berglund


Rundbrev till Kvinnor för mission 2024 02 25


Jesus för världen givit sitt liv
öppnade ögon Herrre mig giv.
Mig att förlossa offrar han sig,
då han på korset dör ock för mig. O, vilken kärlek, underbar sann!
Aldrig har någon älskat som han.
Frälst genom honom, lycklig och fri,
vill jag hans egen evigt nu bli.Tag mig då Herre, upp till ditt barn,
lös mig från alla frestarens garn.
Lär mig att leva, leva för dig,
glad i din kärlek, offrande mig. 

Efter en lång, kall och snörik vinter, börjar nu dagarna bli lite längre och ljusare. Under de trettio år jag bott i samma hus har jag aldrig upplevt att vi haft så mycket snö. Trots att jag har hjälp med plogning av vägen in till huset, har vi till sist inte vetat var vi skulle lägga all snö. De senaste dagarna har snöandet ersatts av regnväder, vilket betyder ishalka.

Igår var jag hundvakt åt min dotters tervuren, en ganska stor belgisk vallhund. Halkan gjorde att jag fäste henne i en lång lina i stället för att gå ut och gå med henne. Regnandet utlöste ett ordentligt snöras från taket. Oljudet utlöste panik hos den stackars vovven som slängde sig iväg så att linan brast. Hon var alltför skräckslagen för att kunna ropas tillbaka. Jag fick ringa efter min andra dotter som med bil for runt för att söka den bortsprungna hunden. Efter idogt sökande fick hon syn på den försvunna ute på en täkt. Hundarna i den här familjen är vana vid att få åka med i bil och trygga med det, så dottern stannade bilen, öppnade bakluckan, stod stilla och väntade. Hunden fick syn på bilen och mattes syster. Med full fart kom hon rusande, tog sats och hoppade in i bilen där hon kurade ihop sig. Hon blev hemskjutsad, ompysslad, klappad och kramad, fick till och med favoritgodiset leverpastej. 

Idag matas vi med rapporter om skräckslagna människor som lever med ljudet av skottlossningar och bombkrevader. Vi ser bilder på barn som inte får varken mat eller vätska utan svälter ihjäl trots att hjälpsändningar finns lastade i bilar som inte får passera gränser och nå fram till dem som behöver lasten. Vi orkar inte ta till oss allt det lidande som finns i världen. Så vad kan vi göra? 

Det vi har är bönens möjlighet. Vi får be för de som står oss nära. Vi får be för de människor som drabbas av krigets fasor. Vi får be för familjerna som splittras. Vi får be för alla de som är på flykt. Vi får be att de som har makt får förstånd att bruka sin makt på rätt sätt. Vi får be att ljuset som kommer med våren också får nå in i människors liv. Vi får också fortsätta vårt arbete med att stödja Act svenskakyrkan på olika sätt och be att Acts kontakter runt om i världen fortsätter sitt goda verk.

Trots tider av oro, våld och kriminalitet får vi fortsätta att bedja om fred och försoning och tacka för att Gud hör bön. 

Snart får vi mötas till årsmöte i Halmstad, 8-10 mars. Kanske har då våren kommit dit. 

Med önskan om Guds Välsignelse över oss alla.
Anna-Lena Arousell Berglund