Rundbrev till Kvinnor för mission 2022 06 12


Idag Heliga Trefaldighets dag sitter jag i försommarvärmen på min förstukvist och funderar. Tänker på sådant som jag nyss fått vara med om och på minnen längre tillbaka i tiden.

I fredags var jag på skolavslutning med ett av mina barnbarn som nu gått ut 8:de klass. Hennes skola brukar hyra Tonhallen i Sundsvall vid varje terminsavslutning och ha ett fantastiskt sång och musikprogram för föräldrar och andra anhöriga. Nu har denna tradition varit bruten under hela pandemitiden men i fredags var Tonhallen fylld till sista plats och sångglädjen stod högt i tak.

Ofta när jag kör bil har jag radion påslagen och lite då och då kommer en sång med någon som kallas miss Li. Sången handlar om sökandet efter Instruktionsboken. Refrängen lyder: Det verkar så lätt för dom som hittat hem, som funnit lösningen. Men jag kan bara inte hitta den, Instruktionsboken. För dom som är lost i livet. Den för dom som söker nåt hela tiden. Jag har letat typ överallt. Men jag kan inte hitta den. Instruktionsboken.

I början av 70-talet när jag var ung, sjöng vi ofta en sång av Tore Littmark: Jag har ofta frågor Herre, men så sällan har jag svar. Jag står ofta vid ett vägskäl och jag tvekar vid mitt val. Många gånger är jag ensam, mina frågor saknar ord. Jag har ofta frågor Herre, men så sällan har jag svar. Idag finns den sången med i vår psalmbok som nr. 218.

Jag tvivlar på att sången om instruktionsboken kommer att bli en psalm, men när jag ser den ca 140 personer starka skolkören stå på scen och sjunga önskar jag så innerligt att de ska få del av den bästa instruktionsbok för livet som finns i vår bibel och psalmbok. Tänk att kunna sjunga: Gud för dig är allting klart, allt det dolda uppenbart, mörkret är ej mörkt för dig och i dunklet ser Du mig. (Ps.217)

Det finns mycket som tynger och som skrämmer idag: krig, hungersnöd, klimathot och svårigheter att transportera mat från länder där maten finns och till de områden där svälten härjar. Människor som är på flykt i stora delar av världen och ett ofattbart lidande som vi inte orkar ta in.

Det vi kan göra är att be. Be om fred i världen, be för dom dom har makt i världen att dom ska besinna sig. Be för det uppväxande släktet. Be att barnen får fortsätta att sjunga om Den blomstertid som kommer med lust och fägring stor, du nalkas ljuva sommar då gräs och gröda gror.

Den 14/10-16/10 har Kvinnor för mission ordförandedagar i Halmstad. Välkommen!

Gud Välsigne er alla.

Många varma hälsningar

Anna-Lena Arousell Berglund

Rundbrev till Kvinnor för mission 2024 02 25


Jesus för världen givit sitt liv
öppnade ögon Herrre mig giv.
Mig att förlossa offrar han sig,
då han på korset dör ock för mig. O, vilken kärlek, underbar sann!
Aldrig har någon älskat som han.
Frälst genom honom, lycklig och fri,
vill jag hans egen evigt nu bli.Tag mig då Herre, upp till ditt barn,
lös mig från alla frestarens garn.
Lär mig att leva, leva för dig,
glad i din kärlek, offrande mig. 

Efter en lång, kall och snörik vinter, börjar nu dagarna bli lite längre och ljusare. Under de trettio år jag bott i samma hus har jag aldrig upplevt att vi haft så mycket snö. Trots att jag har hjälp med plogning av vägen in till huset, har vi till sist inte vetat var vi skulle lägga all snö. De senaste dagarna har snöandet ersatts av regnväder, vilket betyder ishalka.

Igår var jag hundvakt åt min dotters tervuren, en ganska stor belgisk vallhund. Halkan gjorde att jag fäste henne i en lång lina i stället för att gå ut och gå med henne. Regnandet utlöste ett ordentligt snöras från taket. Oljudet utlöste panik hos den stackars vovven som slängde sig iväg så att linan brast. Hon var alltför skräckslagen för att kunna ropas tillbaka. Jag fick ringa efter min andra dotter som med bil for runt för att söka den bortsprungna hunden. Efter idogt sökande fick hon syn på den försvunna ute på en täkt. Hundarna i den här familjen är vana vid att få åka med i bil och trygga med det, så dottern stannade bilen, öppnade bakluckan, stod stilla och väntade. Hunden fick syn på bilen och mattes syster. Med full fart kom hon rusande, tog sats och hoppade in i bilen där hon kurade ihop sig. Hon blev hemskjutsad, ompysslad, klappad och kramad, fick till och med favoritgodiset leverpastej. 

Idag matas vi med rapporter om skräckslagna människor som lever med ljudet av skottlossningar och bombkrevader. Vi ser bilder på barn som inte får varken mat eller vätska utan svälter ihjäl trots att hjälpsändningar finns lastade i bilar som inte får passera gränser och nå fram till dem som behöver lasten. Vi orkar inte ta till oss allt det lidande som finns i världen. Så vad kan vi göra? 

Det vi har är bönens möjlighet. Vi får be för de som står oss nära. Vi får be för de människor som drabbas av krigets fasor. Vi får be för familjerna som splittras. Vi får be för alla de som är på flykt. Vi får be att de som har makt får förstånd att bruka sin makt på rätt sätt. Vi får be att ljuset som kommer med våren också får nå in i människors liv. Vi får också fortsätta vårt arbete med att stödja Act svenskakyrkan på olika sätt och be att Acts kontakter runt om i världen fortsätter sitt goda verk.

Trots tider av oro, våld och kriminalitet får vi fortsätta att bedja om fred och försoning och tacka för att Gud hör bön. 

Snart får vi mötas till årsmöte i Halmstad, 8-10 mars. Kanske har då våren kommit dit. 

Med önskan om Guds Välsignelse över oss alla.
Anna-Lena Arousell Berglund