Tänk så fort tiden går, vi är redan mitt i sommaren och grönskan är så vacker och jag har knappt hunnit fatta vart våren tog vägen.
Psalm 753
Nu är det härligt att leva. Nu är det tid för musik. Nu vill vi sjunga och spela sommarens solmelodi!
Barfota går vi i gräset, lyssnar till fåglarnas sång. Löven som spelar i träden gladde nog Adam en gång.
Bäcken som porlar i skogen, regnet som slår på vårt tak; det är musik som kan få en sorgsen människa glad.
Gud gav oss livet som gåva, skapade växter och djur. Herren vår Gud vill vi lova för sommarens dofter och ljud.
Nu är det härligt att leva. Nu är det tid för musik. Nu vill vi sjunga och spela sommarens solmelodi!
Under försommaren hade vi i Kvinnor för Mission trevligt besök från både Zimbabwe och Swaziland. Det var sex kvinnor som började sin Sverigevistelse med några dagar i Uppsala, men som sedan fick fara ut i vårt avlånga land två och två. Mer om deras besök finns att läsa på andra platser på vår hemsida. Själv lärde jag mig att än mer uppskatta våra sjöar, älvar och bäckar när jag såg deras fascination inför tillgången på vatten bakom snart sagt varje buske här i Hälsingland. Projektet ”Kvinnor möter Kvinnor” är väl värt att fortsätta.
Midsommarhelgen har för mig varit fylld av musik såväl profan sådan, som i kyrkan. Gudstjänstfirandet har skett på både hembygdsgårdar och i kyrkorum.
Vi svenskar tycker om kopplingen mellan sommar och ledighet, men mina asylsökande vänner tycker att ledigheten blir alldeles för lång. Tiden blir både tråkig och orolig, när lektionerna i svenska tar paus. Vi kör annars studiecirklar i svenska på det sociala arbetsintegrerade företag, Kalahari, där jag tillbringar det mesta av min lediga tid. Dom längtar efter att få börja lektionerna igen.
Hoppas att många av er som läser rundbrevet har möjlighet att delta i höstens missionsdagar i Uppsala den 23-24/9. Då får vi bl.a. ta del av erfarenheter från Etiopien, Colombia och Burma. Detaljerat program finns på hemsidan.
Ordförandekonferens har vi i Oskarshamn den 22-23 oktober. Se till att två personer från varje lokalavdelning reserverar dagarna, så de kan deltaga.
Så önskar jag er alla en trevlig fortsättning på sommaren.
Anna-Lena Arousell Berglund
Jesus för världen givit
sitt liv
öppnade ögon Herrre mig
giv.
Mig att förlossa offrar han
sig,
då han på korset dör ock
för mig.
O, vilken kärlek, underbar
sann!
Aldrig har någon älskat som
han.
Frälst genom honom, lycklig
och fri,
vill jag hans egen evigt nu
bli.Tag mig då Herre, upp till
ditt barn,
lös mig från alla
frestarens garn.
Lär mig att leva, leva för
dig,
glad i din kärlek, offrande
mig.
Efter en lång, kall och snörik
vinter, börjar nu dagarna bli lite längre och ljusare. Under de trettio år jag
bott i samma hus har jag aldrig upplevt att vi haft så mycket snö. Trots att
jag har hjälp med plogning av vägen in till huset, har vi till sist inte vetat
var vi skulle lägga all snö. De senaste dagarna har snöandet ersatts av
regnväder, vilket betyder ishalka.
Igår var jag hundvakt åt min
dotters tervuren, en ganska stor belgisk vallhund. Halkan gjorde att jag fäste
henne i en lång lina i stället för att gå ut och gå med henne. Regnandet
utlöste ett ordentligt snöras från taket. Oljudet utlöste panik hos den
stackars vovven som slängde sig iväg så att linan brast. Hon var alltför
skräckslagen för att kunna ropas tillbaka. Jag fick ringa efter min andra
dotter som med bil for runt för att söka den bortsprungna hunden. Efter idogt
sökande fick hon syn på den försvunna ute på en täkt. Hundarna i den här
familjen är vana vid att få åka med i bil och trygga med det, så dottern stannade
bilen, öppnade bakluckan, stod stilla och väntade. Hunden fick syn på bilen och
mattes syster. Med full fart kom hon rusande, tog sats och hoppade in i bilen
där hon kurade ihop sig. Hon blev hemskjutsad, ompysslad, klappad och kramad,
fick till och med favoritgodiset leverpastej.
Idag matas vi med rapporter om
skräckslagna människor som lever med ljudet av skottlossningar och
bombkrevader. Vi ser bilder på barn som inte får varken mat eller vätska utan
svälter ihjäl trots att hjälpsändningar finns lastade i bilar som inte får passera
gränser och nå fram till dem som behöver lasten. Vi orkar inte ta till oss allt
det lidande som finns i världen. Så vad kan vi göra?
Det vi har är bönens
möjlighet. Vi får be för de som står oss nära. Vi får be för de människor som
drabbas av krigets fasor. Vi får be för familjerna som splittras. Vi får be för
alla de som är på flykt. Vi får be att de som har makt får förstånd att bruka
sin makt på rätt sätt. Vi får be att ljuset som kommer med våren också får nå
in i människors liv. Vi får också fortsätta vårt arbete med att stödja Act
svenskakyrkan på olika sätt och be att Acts kontakter runt om i världen
fortsätter sitt goda verk.
Trots tider av oro, våld och
kriminalitet får vi fortsätta att bedja om fred och försoning och tacka för att
Gud hör bön.
Snart får vi mötas till
årsmöte i Halmstad, 8-10 mars. Kanske har då våren kommit dit.
Med önskan om Guds Välsignelse
över oss alla.
Anna-Lena
Arousell Berglund