Kärlek från vår Gud flödar till oss ut som en källa, frisk och ren.
I dess vatten klart, stilla underbart glimmar livets ädelsten.
Kärlek från vår Gud som en smyckad brud kommer ljuvlig till oss ner.
Öppna blott din famn, kom i Jesu namn! Himlens glädje den dig ger.
Kärlek från vår Gud är det stora bud. Intet större finns än den.
Bliv däri alltid, och du har Guds frid, ty Gud själv är kärleken. (Psalm 29:1-3)
Senast jag skrev ett rundbrev till er alla var det vår och vårsolen började värma upp jorden. Idag känns det att hösten har kommit. Det regnar och är lite småkyligt ute, men här inne på Kalahari, som jag så ofta pratar om, har vi det varmt och gott. Vi har så smått börjat plocka fram adventsstakar och julprydnader som ska försäljas i vår butik.
Jag har varit lite ur slag några veckor, efter ett allt för närgånget möte med en stor älgtjur, som själv blev illa skadad och som totalförstörde min bil, men nu börjar jag fungera igen, mycket tacksam för att jag lever och kan vara i farten igen.
Liksom på många andra orter påverkas min lilla plats på jorden mycket av de stora flyktingströmmarna. Vi har ett transitboende i en nyss nerlagd skola och där är nu den sjunde gruppen på bort emot 50 personer just inkvarterad. ”Min” personal på Kalahari sköter städningen och jag ser på dem, att de nu inser att flykt pågår på riktigt. Det är inte fråga om äventyrsprogram på TV, utan det handlar om riktiga människor och om små barn, som står utan precis allting. Röda Korset har lokalt tagit på sig ansvaret att fördela kläder och leksaker till dem som kommer, men vi från kyrkan, Kalahari och allmänheten i stort, hjälps åt med att förse RK med de kläder, skor och leksaker som behövs.
För några veckor sedan hade Kvinnor för mission en ordförandeträff i Oskarshamn. En fin helg med god gemenskap. Läs mer om träffen på vår hemsida.
Nästa träff vi planerar för är årsmötet. Det blir i Halmstad den 5 mars 2016. Tänk på att välja ombud till årsmötet. Har ni något ni vill motionera om, så är det dags att börja formulera motionerna nu.
Vi planerar också för en ordföranderesa till Zimbabwe under 2016 med återbesök i samband med Världens Fest 2017, då vi ev. också kan ta emot någon gäst från Swaziland. En ordförandesamling hemma i Sverige, 2016, planerar vi också för. Eventuellt träffas vi då i Östersund.
Som vanligt vill vi ha in verksamhetsberättelser och medlemslistor till riks för detta år också.
Adress dit dessa ska skickas är: Kvinnor för mission, Svenskakyrkan, 751 70 Uppsala
Tyvärr har vi inte kunnat ta fram några scarves med tillåten logga och till rimligt pris, men vi har några andra idéer som vi vill testa i samband med årsmötet.
En glädjekälla för oss i styrelsen är att vi kan bidra med medverkan i de lokala föreningarnas program. Senast har Agneta Jürisoo varit i Sundsvall och Uppsala. Jag har haft förmånen att få gästa Visby. Hör av er till någon av oss som ingår i styrelsen om ni vill ha besök.
Så får jag önska er alla en välsignad advents- och juletid!
Anna-Lena Arousell Berglund
Jesus för världen givit
sitt liv
öppnade ögon Herrre mig
giv.
Mig att förlossa offrar han
sig,
då han på korset dör ock
för mig.
O, vilken kärlek, underbar
sann!
Aldrig har någon älskat som
han.
Frälst genom honom, lycklig
och fri,
vill jag hans egen evigt nu
bli.Tag mig då Herre, upp till
ditt barn,
lös mig från alla
frestarens garn.
Lär mig att leva, leva för
dig,
glad i din kärlek, offrande
mig.
Efter en lång, kall och snörik
vinter, börjar nu dagarna bli lite längre och ljusare. Under de trettio år jag
bott i samma hus har jag aldrig upplevt att vi haft så mycket snö. Trots att
jag har hjälp med plogning av vägen in till huset, har vi till sist inte vetat
var vi skulle lägga all snö. De senaste dagarna har snöandet ersatts av
regnväder, vilket betyder ishalka.
Igår var jag hundvakt åt min
dotters tervuren, en ganska stor belgisk vallhund. Halkan gjorde att jag fäste
henne i en lång lina i stället för att gå ut och gå med henne. Regnandet
utlöste ett ordentligt snöras från taket. Oljudet utlöste panik hos den
stackars vovven som slängde sig iväg så att linan brast. Hon var alltför
skräckslagen för att kunna ropas tillbaka. Jag fick ringa efter min andra
dotter som med bil for runt för att söka den bortsprungna hunden. Efter idogt
sökande fick hon syn på den försvunna ute på en täkt. Hundarna i den här
familjen är vana vid att få åka med i bil och trygga med det, så dottern stannade
bilen, öppnade bakluckan, stod stilla och väntade. Hunden fick syn på bilen och
mattes syster. Med full fart kom hon rusande, tog sats och hoppade in i bilen
där hon kurade ihop sig. Hon blev hemskjutsad, ompysslad, klappad och kramad,
fick till och med favoritgodiset leverpastej.
Idag matas vi med rapporter om
skräckslagna människor som lever med ljudet av skottlossningar och
bombkrevader. Vi ser bilder på barn som inte får varken mat eller vätska utan
svälter ihjäl trots att hjälpsändningar finns lastade i bilar som inte får passera
gränser och nå fram till dem som behöver lasten. Vi orkar inte ta till oss allt
det lidande som finns i världen. Så vad kan vi göra?
Det vi har är bönens
möjlighet. Vi får be för de som står oss nära. Vi får be för de människor som
drabbas av krigets fasor. Vi får be för familjerna som splittras. Vi får be för
alla de som är på flykt. Vi får be att de som har makt får förstånd att bruka
sin makt på rätt sätt. Vi får be att ljuset som kommer med våren också får nå
in i människors liv. Vi får också fortsätta vårt arbete med att stödja Act
svenskakyrkan på olika sätt och be att Acts kontakter runt om i världen
fortsätter sitt goda verk.
Trots tider av oro, våld och
kriminalitet får vi fortsätta att bedja om fred och försoning och tacka för att
Gud hör bön.
Snart får vi mötas till
årsmöte i Halmstad, 8-10 mars. Kanske har då våren kommit dit.
Med önskan om Guds Välsignelse
över oss alla.
Anna-Lena
Arousell Berglund