Vi bär så många med oss i bön när vi går fram
Vad Kristus gav och ger oss det gäller också dem
Du dukar bord för alla, här är de döptas hem
Vi bär så många med oss, o Gud vi ber för dem.
Vi ber för dem vi saknar då vi församlas här,
För dem som inte anar vad tro och trygghet är
För dem som vi har sårat med vad vi gjort och sagt
För dem som vi har hindrat att se din kärleks makt.
Vi tänker på de många som känner andras dom
På dem som vi har svikit och inte brytt oss om
Vi ber dig Gud om nåden att medan än är tid
Få gå med ljus och glädje till dem som saknar frid.
Denna psalm nr. 399 i psalmboken sjöng vi i dagens högmässa i Harmångers kyrka. Den gick rakt in i mitt hjärta.
Den gudstjänstfirande församlingen hos oss är en brokig skara av människor från många hörn av världen. Inte alla förstår vad som sägs på svenska. Några av dem har flytt hit till vårt land därför att de förföljts i sina hemländer pga sin kristna tro. Några har blivit kristna här i Sverige och har nu svårt att övertyga migrationsmyndigheten om att deras tro är äkta och förenad med dödshot om de tvingas lämna Sverige och återvända. Några har levt många år i flyktingläger och kommit hit som kvotflyktingar med uppehållstillstånden klara, andra söker asyl. Några är faktiskt också svenskar av födsel och ohejdad vana.
Åldersspridningen är stor, för här kommer barn och vuxna tillsammans och alla förenas vi i bön och nattvardsgemenskap och ”knytkalas” i en av kyrkans korsarmar när gudstjänsten är slut.
Den världsvida kyrkan har kommit till oss nästan utan att vi har förstått vad som hänt.
Efter gudstjänsten fortsatte min dag med ett möte med en av ambassadörerna för fair traide.
Hon visade hur viktigt det är att vi tänker globalt även när vi gör våra inköp av förhållandevis små saker som kaffe, the och kakao. Det gör skillnad för barnen som säljs för att plocka kakaobönor på plantagerna om vi i den rika delen av världen väljer att handla produkter som kontrollerats, så att barnen slipper vuxenarbete under slavliknande förhållanden och får gå i skola istället.
Väl hemma igen försöker jag tänka lite framåt. I maj får ”Kvinnor för mission” besök av tre kvinnor från Zimbabwe, Mrs Effina Dube, Mrs Praise Ndlamini och Mrs Progress Ncube. Besöket är ett led i projektet kvinnor möter kvinnor. De börjar med några dagars besök i Oskarshamn med omnejd. Efter det följer några dagar i Uppsala och så småningom kommer de till mina trakter i norra Hälsingland. Vistelsen här avslutas med gökotta i Rotnässkogen på Kristihimmelsfärdsmorgonen innan vi åker till ”Världen fest” i Karlstad. När festen är över återvänder våra gäster till Zimbabwe.
För några veckor sedan hade jag glädjen att få gästa lokalavdelningne iSundsvall på deras 110-årsjubileum. Fantastiskt roligt att få möta en så engagerad grupp kvinnor. Tack för att jag fick vara med!
Så till några påminnelser. Kom ihåg att skicka in era medlemslistor och verksamhetsrapporter till riksorganinsationen. Nu under tiden för alla årsmöten är det lätt att sådan rapportering faller i glömska, men de är viktiga om vi ska fortsätta få bidrag till olika projekt framåt också.
Som bifogade filer finns underlag till årsmötet i Oskarshamn.
Titta gärna in på hemsidan: Medformare .se Där finns bland annat en lista över inspiratörer som ni på riksorganisationens bekostnad kan anlita vid era samlingar. En god idé kan vara att inspiratören besöker någon annan verksamhet i församlingen vid samma tillfälle som lokalavdelningen får besök. Kanske konfirmanderna kan vara en målgrupp?
Som prioriterade insamlingsprojekt har vi än så länge följande:
P129 Zimbabwe/Thusanang,
P 41 Bangladesh/De fattigaste får en chans
P190 Tanzania/För ett liv utan smärta
P150 (Hongkong)Kina/Hjälper gästarbetare ur en svår situation
2014 kommer ett nytt projekt, Swaziland/Mentormothers
Dessutom kan vi stödja Philaniprojektet i Sydafrika genom att köpa deras varor till våra basrer
Årsmötet får ta ställning till ev. förändringar.
Så får jag önska er alla Guds Välsignelse i den fortsatta gärningen
Anna-Lena Arousell Berglund
Ordf.
Jesus för världen givit
sitt liv
öppnade ögon Herrre mig
giv.
Mig att förlossa offrar han
sig,
då han på korset dör ock
för mig.
O, vilken kärlek, underbar
sann!
Aldrig har någon älskat som
han.
Frälst genom honom, lycklig
och fri,
vill jag hans egen evigt nu
bli.Tag mig då Herre, upp till
ditt barn,
lös mig från alla
frestarens garn.
Lär mig att leva, leva för
dig,
glad i din kärlek, offrande
mig.
Efter en lång, kall och snörik
vinter, börjar nu dagarna bli lite längre och ljusare. Under de trettio år jag
bott i samma hus har jag aldrig upplevt att vi haft så mycket snö. Trots att
jag har hjälp med plogning av vägen in till huset, har vi till sist inte vetat
var vi skulle lägga all snö. De senaste dagarna har snöandet ersatts av
regnväder, vilket betyder ishalka.
Igår var jag hundvakt åt min
dotters tervuren, en ganska stor belgisk vallhund. Halkan gjorde att jag fäste
henne i en lång lina i stället för att gå ut och gå med henne. Regnandet
utlöste ett ordentligt snöras från taket. Oljudet utlöste panik hos den
stackars vovven som slängde sig iväg så att linan brast. Hon var alltför
skräckslagen för att kunna ropas tillbaka. Jag fick ringa efter min andra
dotter som med bil for runt för att söka den bortsprungna hunden. Efter idogt
sökande fick hon syn på den försvunna ute på en täkt. Hundarna i den här
familjen är vana vid att få åka med i bil och trygga med det, så dottern stannade
bilen, öppnade bakluckan, stod stilla och väntade. Hunden fick syn på bilen och
mattes syster. Med full fart kom hon rusande, tog sats och hoppade in i bilen
där hon kurade ihop sig. Hon blev hemskjutsad, ompysslad, klappad och kramad,
fick till och med favoritgodiset leverpastej.
Idag matas vi med rapporter om
skräckslagna människor som lever med ljudet av skottlossningar och
bombkrevader. Vi ser bilder på barn som inte får varken mat eller vätska utan
svälter ihjäl trots att hjälpsändningar finns lastade i bilar som inte får passera
gränser och nå fram till dem som behöver lasten. Vi orkar inte ta till oss allt
det lidande som finns i världen. Så vad kan vi göra?
Det vi har är bönens
möjlighet. Vi får be för de som står oss nära. Vi får be för de människor som
drabbas av krigets fasor. Vi får be för familjerna som splittras. Vi får be för
alla de som är på flykt. Vi får be att de som har makt får förstånd att bruka
sin makt på rätt sätt. Vi får be att ljuset som kommer med våren också får nå
in i människors liv. Vi får också fortsätta vårt arbete med att stödja Act
svenskakyrkan på olika sätt och be att Acts kontakter runt om i världen
fortsätter sitt goda verk.
Trots tider av oro, våld och
kriminalitet får vi fortsätta att bedja om fred och försoning och tacka för att
Gud hör bön.
Snart får vi mötas till
årsmöte i Halmstad, 8-10 mars. Kanske har då våren kommit dit.
Med önskan om Guds Välsignelse
över oss alla.
Anna-Lena
Arousell Berglund