Under helgen 4-5 oktober samlades vi i Uppsala till Missionsdagar- gemenskapsdagar.
Ett samarbete mellan Kyrkokansliet och Uppsalagruppen av Kvinnor för Mission.
Anna-Clara och Helena från Kyrkokansliet hälsade oss välkomna och lotsade oss genom dagarna mellan föredrag och måltider.
Här kommer några ord om det vi fick höra:
Erik Lysén, chef för Svenskakyrkans Internationella arbete , presenterade
Kyrkornas Världsråds missions dokument från 2012
Vårt uppdrag
”För livets skull och tillsammans i den världsvida kyrkan, sänder Gud oss att i ord och handling dela evangeliet, försvara människovärdet och leva i tron, hoppet och kärleken”
Vår vision
Vår vision är liv i Guds rike, en helad skapelse och en mänsklighet i samhörighet, rättvisa, frihet och fred.
Kyrkornas Världsråd arbetar med olika tematiska områden
Många människor är på flykt i världen. Under de senaste åren beräknar man att 10 miljoner människor har flytt Syrien.
Många kvinnor och barn far illa. Därför arbetar vi hårt på att utbilda kvinnor i hälsovård.
Ett projekt vi har är Mentor mammor, som startade i Sydafrika för 30 år sedan och som nu finns i flera länder i Södra Afrika.
Med denna kunskap kommer vi in på årets julkampanj - Låt fler få fylla fem.
Låt oss utöver de fyra adventsljusen tända ett femte ljus- ett rött. En påminnelse om barnen så att vi genom bön och arbete kan få fler barn att fylla fem.
Dagar att be för är Kyrkornas Världsråds samtal i Sigtuna 1-5 december i år.
Tobias Croner har tillsammans med sin hustru arbetat i Tanzania.
Han är lärare i sjukgymnastik. Framför allt arbetade han med ortopeden.
Idag finns ett samarbete med Umeå universitet, med bland annat elevutbyte.
Det finns många trafikskadade och bristen på aktivitet och rehabilitering skördar liv. Infektioner och förtvinade muskler ger en ökad dödlighet. Många är ryggmärgsskadade.
Genom att utbilda sjukgymnaster och ge dem högre status, kan flera skadade få ett drägligt liv.
Tomas Ekelund har arbetat i El Salvador.
Här är gängkulturen ett stort problem. Genom att anordna maskulinitetskurser försöker man ändra beteendet hos gängmedlemmar. En fråga de fick ställa sig var: Vad i mitt beteende är manligt?
Detta har lett till förändringar och mer jämställdhet. Insikten var dock svår ibland när hustrun mötte en förändrad attityd och inställning från maken. ”Nu skulle han diska”- duger inte jag.
Det måste finnas ett samspel och en dialog. När männen börjat delta i hemmaarbetet har kvinnorna kunnat tillverka saker, som de sedan sålt och på så vis bidragit till försörjningen
Några på kursen har insett att fokuset måste flyttas från dem själva till barnen. Viktigt att ”mina” barn får en utbildning.
All förändring måste börja hos oss själva
Magnus Aronsson är fotograf och visade bilder från Svenska kyrkans internationella arbete.
Kjell Jonasson berättade om programmet Ekumeniska följeslagare i Israel - Palestina
Ecumenical Accompaniment Programme in Palestina and Israel drivs av Kyrkornas Världsråd.
I Sverige är det Sveriges Kristna Råd som är huvudman. Programmet startade 2002. Varje år skickar man ut ca 20 personer på 3 månaders volontärarbete.
I uppdraget hittar vi tre punkter: Prevention, Solidaritet och Information.
Prevention-närvaro/ skydd. Exempelvis att följa barn till skolan
Solidaritet – kvinnor i svart. Kvinnor för fred och försoning
Information och påverkansarbete bland annat genom utbildning
Ann Jonsson berättade om flyktingprogram i Kenya
Lutherska Världsförbundet samarbetar med lokalbefolkningen för att få lägren att fungera.
Det är stora anläggningar! i Dadaab finns det 340,000 flyktingar, I Kakuma ca 170,00 och i Djibouti 20,000.
På programmet står
Tack för fina dagar/ Carina
Jesus för världen givit
sitt liv
öppnade ögon Herrre mig
giv.
Mig att förlossa offrar han
sig,
då han på korset dör ock
för mig.
O, vilken kärlek, underbar
sann!
Aldrig har någon älskat som
han.
Frälst genom honom, lycklig
och fri,
vill jag hans egen evigt nu
bli.Tag mig då Herre, upp till
ditt barn,
lös mig från alla
frestarens garn.
Lär mig att leva, leva för
dig,
glad i din kärlek, offrande
mig.
Efter en lång, kall och snörik
vinter, börjar nu dagarna bli lite längre och ljusare. Under de trettio år jag
bott i samma hus har jag aldrig upplevt att vi haft så mycket snö. Trots att
jag har hjälp med plogning av vägen in till huset, har vi till sist inte vetat
var vi skulle lägga all snö. De senaste dagarna har snöandet ersatts av
regnväder, vilket betyder ishalka.
Igår var jag hundvakt åt min
dotters tervuren, en ganska stor belgisk vallhund. Halkan gjorde att jag fäste
henne i en lång lina i stället för att gå ut och gå med henne. Regnandet
utlöste ett ordentligt snöras från taket. Oljudet utlöste panik hos den
stackars vovven som slängde sig iväg så att linan brast. Hon var alltför
skräckslagen för att kunna ropas tillbaka. Jag fick ringa efter min andra
dotter som med bil for runt för att söka den bortsprungna hunden. Efter idogt
sökande fick hon syn på den försvunna ute på en täkt. Hundarna i den här
familjen är vana vid att få åka med i bil och trygga med det, så dottern stannade
bilen, öppnade bakluckan, stod stilla och väntade. Hunden fick syn på bilen och
mattes syster. Med full fart kom hon rusande, tog sats och hoppade in i bilen
där hon kurade ihop sig. Hon blev hemskjutsad, ompysslad, klappad och kramad,
fick till och med favoritgodiset leverpastej.
Idag matas vi med rapporter om
skräckslagna människor som lever med ljudet av skottlossningar och
bombkrevader. Vi ser bilder på barn som inte får varken mat eller vätska utan
svälter ihjäl trots att hjälpsändningar finns lastade i bilar som inte får passera
gränser och nå fram till dem som behöver lasten. Vi orkar inte ta till oss allt
det lidande som finns i världen. Så vad kan vi göra?
Det vi har är bönens
möjlighet. Vi får be för de som står oss nära. Vi får be för de människor som
drabbas av krigets fasor. Vi får be för familjerna som splittras. Vi får be för
alla de som är på flykt. Vi får be att de som har makt får förstånd att bruka
sin makt på rätt sätt. Vi får be att ljuset som kommer med våren också får nå
in i människors liv. Vi får också fortsätta vårt arbete med att stödja Act
svenskakyrkan på olika sätt och be att Acts kontakter runt om i världen
fortsätter sitt goda verk.
Trots tider av oro, våld och
kriminalitet får vi fortsätta att bedja om fred och försoning och tacka för att
Gud hör bön.
Snart får vi mötas till
årsmöte i Halmstad, 8-10 mars. Kanske har då våren kommit dit.
Med önskan om Guds Välsignelse
över oss alla.
Anna-Lena
Arousell Berglund