"Vic Falls! Nu är vi här vid "röken som åskar" – Mosi-oa-Tunya."
Tisdag, 2 augusti 2011
Vi vaknar till livligt fågelkvitter efter en natts skön sömn. Lite kyligt ännu, men vi anar en varmare dag än de vi hittills fått uppleva i Bulawayo. Anita leder morgonbönen när frukosten är avslutad – frukost med guava- mango- och apelsin juice, yoghurt och toasts bl. a. Det är så gott att få börja en ny dag med gemensam bön.
Till Vic Falls! Nu är vi här vid "röken som åskar" – Mosi-oa-Tunya. Den lediga dagen börjar vi med den nästan 2 km långa promenaden utmed fallet. Regnskydd är nödvändiga, rätt vad det är för vinden med sig en rejäl dusch. Cecilias regnskydd gör reklam för VATTENFALL – fyndigt! Vi vandrar, beundrar, förundras och överväldigas av detta naturunder. Vilka vattenmängder som kastats ut i detta fall! 150 miljoner år gammalt enl. geologiskt kunniga. Många andra besökare möter vi eller de passerar oss. De kommer både från Zimbabwe och andra länder i södra Afrika (enl registreringsskyltar på bilarna). En grupp "pre-school" barn 10-12 st. från Gweru är överlyckliga av duschandet - hoppar och skuttar och jublar! 70 mil har de rest, två resdagar och en dag vid fallen. Föräldrarna betalar 120 US$ per barn – ganska rika familjer förstår man.
Vid Danger Point kan vi kolla grannlandet Zambia och går sen till utsiktsplatsen vid bil- och järnvägsbron över Zambesi. En huvudstupa "bungy-jumper" förfäras vi över innan han/hon halas in av en medhjälpare. Tillbaka genom "Rain Forest" som visar många bevis på vårtsvinens aktiviteter. En är väldigt upptagen av att hitta något ätbart i marken, men ger oss till slut några blickar när vi grymtat ihärdigt en stund. En flock babianer möter oss på stigen utan närmre konfrontation. Babianer på andra ställen i Vic Falls kan vara riktigt aggressiva o går ofta till angrepp för att få något ätbart.
Tillbaka vid entrén njuter vi av coca-cola eller Fanta och att inte behöva vara instängda i plastskynken längre. Vi går uppströms för att komma nära det vilt strömmande vattnet ovanför Devils Creek. Vid Livingstone-statyn kan vi ta del av hans besök i området. Statyn restes 1953 till 100-års minnet av hans besök på Zambiasidan. Eva N o Cecilia berättar för oss om Livingstones öden och äventyr senare på kvällen vid brasan på Lodgen.
Baobab trädet – The Big Tree – fotograferas. Cyklande poliser skrämmer iväg några försäljare som vill omvandla elefanter och flodhästar snidade av trä till US $. Lunch på stan – pizza och hamburgare bl.a. innan vi på eftermiddagen blir upphämtade på Lodgen till "Sunset Cruise".
En ranglig trappa leder ner till båten och vi bänkar oss utmed långsidorna; säkerhetsinstruktioner gås igenom – en Life Buoy demonstreras – vattnet är strömt och stora Nile-crocodiles lurar på byten. I sakta mak förflyttar vi oss längs med stränderna. Ett par mindre krokodiler ser vi, några flodhästar visar sina näshålor och någon gäspar lite uttråkat – jaha ett gäng turister till! En elefant har simmat
ut till en ö och äter palmfrukter. De har lärt sig att det är smartare att skaka ner frukterna istället för att "brotta ner" palmen – då finns den kvar nästa år också!
Fåglar, många olika arter, ser vi utmed hela floden: Fish-eagle, Red Comorant, Ibis Hadean, African Darter, Fin foot, Kings-Fisher, Green-backed Heron, Skimmer var några av de arter som guiden Christopher kände igen. Han har stort fågelintresse – "de andra djuren är SÅÅ oförutsägbara". Han hade råkat ut för något "stort" som skrämt honom. Elefanterna blir 65 -70 år gamla, könsmogna vid 20-25 års ålder, får en kalv vart 4:e år efter 22 månaders dräktighet. Kalven stannar ca 2 år hos mamman. Elefanterna kan kommunicera med varandra på upp till 4 km avstånd via ett dovt ljud från buken som går ner i marken genom fötterna – fascinerande!
Krokodilerna lägger sina ägg i sandbankarna. De vaktas av båda föräldrarna, så äggplockarna – människor och varanödlor- får vara försiktiga. Äggen överst i högen värms mest av solskenet o då utvecklas hannar. Längre ner i gropen är det kallare och då blir de äggen honor. 10 % av plockade ägg växer till i en inhägnad farm för läderproduktion. Resten återförs till floden efter 3 månader, 30 – 40 cm stora. Av dessa når ungefär en tredjedel vuxen ålder, många blir till föda för större krokodiler.
Solnedgång mot väster – en snabbt sjunkande röd sol, vackra silhuetter av träd och många turistbåtar ger oss fina synintryck! Middag på Lodgen och en stund runt brasan avslutar vår spektakulära dag – så många ljud- och synintryck vi fått!
Förundrad över allt vackert och märkligt Gud skapat och att vi människor fått förmågan att kunna se, njuta, förundras, glädjas fyller mig med tacksamhet!
En upplevelse som många kommer att minnas länge, tror jag, är att få se Nicos förundran, hans första besök vid fallen - en härlig skuttande, skrattande glädje! Många kort tog han, minneskortet i mobilen tog slut - han fick köpa nytt senare i stan.
Jesus för världen givit
sitt liv
öppnade ögon Herrre mig
giv.
Mig att förlossa offrar han
sig,
då han på korset dör ock
för mig.
O, vilken kärlek, underbar
sann!
Aldrig har någon älskat som
han.
Frälst genom honom, lycklig
och fri,
vill jag hans egen evigt nu
bli.Tag mig då Herre, upp till
ditt barn,
lös mig från alla
frestarens garn.
Lär mig att leva, leva för
dig,
glad i din kärlek, offrande
mig.
Efter en lång, kall och snörik
vinter, börjar nu dagarna bli lite längre och ljusare. Under de trettio år jag
bott i samma hus har jag aldrig upplevt att vi haft så mycket snö. Trots att
jag har hjälp med plogning av vägen in till huset, har vi till sist inte vetat
var vi skulle lägga all snö. De senaste dagarna har snöandet ersatts av
regnväder, vilket betyder ishalka.
Igår var jag hundvakt åt min
dotters tervuren, en ganska stor belgisk vallhund. Halkan gjorde att jag fäste
henne i en lång lina i stället för att gå ut och gå med henne. Regnandet
utlöste ett ordentligt snöras från taket. Oljudet utlöste panik hos den
stackars vovven som slängde sig iväg så att linan brast. Hon var alltför
skräckslagen för att kunna ropas tillbaka. Jag fick ringa efter min andra
dotter som med bil for runt för att söka den bortsprungna hunden. Efter idogt
sökande fick hon syn på den försvunna ute på en täkt. Hundarna i den här
familjen är vana vid att få åka med i bil och trygga med det, så dottern stannade
bilen, öppnade bakluckan, stod stilla och väntade. Hunden fick syn på bilen och
mattes syster. Med full fart kom hon rusande, tog sats och hoppade in i bilen
där hon kurade ihop sig. Hon blev hemskjutsad, ompysslad, klappad och kramad,
fick till och med favoritgodiset leverpastej.
Idag matas vi med rapporter om
skräckslagna människor som lever med ljudet av skottlossningar och
bombkrevader. Vi ser bilder på barn som inte får varken mat eller vätska utan
svälter ihjäl trots att hjälpsändningar finns lastade i bilar som inte får passera
gränser och nå fram till dem som behöver lasten. Vi orkar inte ta till oss allt
det lidande som finns i världen. Så vad kan vi göra?
Det vi har är bönens
möjlighet. Vi får be för de som står oss nära. Vi får be för de människor som
drabbas av krigets fasor. Vi får be för familjerna som splittras. Vi får be för
alla de som är på flykt. Vi får be att de som har makt får förstånd att bruka
sin makt på rätt sätt. Vi får be att ljuset som kommer med våren också får nå
in i människors liv. Vi får också fortsätta vårt arbete med att stödja Act
svenskakyrkan på olika sätt och be att Acts kontakter runt om i världen
fortsätter sitt goda verk.
Trots tider av oro, våld och
kriminalitet får vi fortsätta att bedja om fred och försoning och tacka för att
Gud hör bön.
Snart får vi mötas till
årsmöte i Halmstad, 8-10 mars. Kanske har då våren kommit dit.
Med önskan om Guds Välsignelse
över oss alla.
Anna-Lena
Arousell Berglund