Redan på fredagskvällen den 4 mars hade de flesta av ombuden samlats i Halmstad.

Det var många kära återseenden men även några nya ansikten.

Klockan 9.00 på lördagsmorgonen tog Halmstadgruppen av Kvinnor för mission emot oss i församlingshemmet där vi 9.30 fick fira Världsböndagen med Halmstad Ekumeniska Kvinnoråd. Temat för året var utarbetat av kvinnor på Kuba.” Ta emot barnen – ta emot mig”, något som kapten Veronika Wahlström i Frälsningsarmén predikade över. Efter en stående kopp kaffe satte vi oss åter.

Per Larsson från Skara berättade om KwaZamokuhle i Syd Afrika.
Rut Johansson från Ulricehamn hamnade på den fd tyska missionsstationen. 1975 startades uppbyggnaden och 1978 invigdes diakonicentret. Tanken var Hjälp till själv hjälp. Kvinnorna fick i en flickskola lära sig läsa och skriva, men undervisades även i sömnad. Rut sökte upp handikappade barn som fick hjälp med behandling och rehabilitering.

1998 invigdes ett oblatbageri. Skara stift köper alla sina oblater därifrån. Dessvärre kan de inte göra glutenfria oblater, något som fler och fler svenska kyrkor går över till. Det finns också en syavdelning för kyrkliga textilier. Senapskornet är namnet på en förening som Ruth grundade när hon kom hem från Sydafrika och som importerar slöjd och oblater. Föreningen finns kvar även idag. Det som varit svårt nu när Rut är borta, är att de som är kvar står handfallna de vet inte hur man tänker ett steg vidare. Rut tänkte ut saker och de gjorde det de blev tillsagda. Men nu – vem tänker?
 
Dagens promenad fick vi efter lunch då vi gick till Nattcafét där diakon Gunne Björhag berättade om verksamheten. Kommunen äger ett hus där Halmstads ekumeniska råd bedriver verksamhet på två våningar. I entrévåningen finns reception, matsal och postrum men även en gratisaffär för dem som behöver kläder. Övervåningen består av 16 sängplatser för delat på två avdelningar mans och kvinnosida. Det finns även 4 platser för EU-migranter. De fördelar inom sin grupp vem som sover på nattcaféet. De har öppet 6 nätter i veckan och de är minst 2 som arbetar tillsammans. Verksamheten bedrivs till stor del av 35-40 frivilliga, som går enligt schema. Alla som vill sova kan inte, utan först till kvarn gäller.

Insläpp klockan 20.00 sedan blir det middag som är sponsrad av olika företag, enskilda och restauranger. Det är ett tungt klientel och man har nära samarbete med sociala myndigheter, polis samt andra frivilligorganisationer.
 
Den nyblivna pensionären Kerstin Pihl berättade om sitt arbete på Teologiska institutet i Jerusalem och mötet med olika kursdeltagare och hur de förändrats genom kurser de deltagit i. Kerstin skulle berätta om 7 av Trons kvinnor.
Det blev nio människoöden innan vi satte punkt.

Årsmötet ansågs stadgeenligt utlyst och alla 6 lokalavdelningar var representerade med 2 ombud vardera.

Styrelsen fick ansvarsfrihet för det gångna året.
Verksamhetsberättelse, ekonomisk berättelse och revision lades till handlingarna.

Carina Duvlund avgår från styrelsen och i hennes ställe valdes Siv Mellergård Östersund. Anna-Lena Arousell Berglund omvaldes till ordförande på 1 år .

Efter önskemål kommer nästa årsmöte att ske i Sundsvall, mars 2017.

Av de projekt som vi tidigare stött utgår Bangladesh och Kina. Istället antog vi projekt P 245 Indien. Kvar finns Tanzania, Zimbabwe och Swaziland.

Verksamhetsplanen för 2016 kan läsas som bilaga till årsmötesprotokollet.

Dock ska vi nämna att varje lokalavdelnings ordförande , eller en annan person i dess ställe, samt riksstyrelsens ledamöter erbjuds att i projektet Kvinnor möter Kvinnor få göra en studieresa till Zimbabwe i augusti 2016. Besök kommer bland annat att ske på Thusanang.

Under lördagens middag underhöll en lokal kändis, Amanda Aasa, även känd från idol.

Anna-Lena tackade Halmstadsgruppen för fint värdskap.

Vi tackade varandra för trevlig gemenskap