För ett liv utan smärta

P 190

I raden av metoder för att förminska kvinnors livsutrymme är nog könsstympningen den mest brutala. Ett smärtsamt sexliv, hälsoproblem vid graviditet och komplicerade förlossningar som ökar risken för att dö i barnsäng är följder varje omskuren kvinna får leva med.

Tanzanias kristna råd arbetar i distrikten Serengeti och Rorya för att minska förekomsten av könsstympning och andra former av könsrelaterat våld. När de ställde frågan till kvinnor i området om de utsatts för könsstympning eller annan form av våld så var det i genomsnitt åtta till nio utav tio kvinnor som svarade ja. Det är hisnande statistik.

När problemet med könsstympning ska hanteras utgår man ofta från att det är föräldrarna som tvingar sina döttrar att bli omskurna, men problemet är mer komplext än så. Det har nämligen visat sig att även om familjen fått utbildning i könsrelaterat våld och efter det inte vill att deras döttrar ska omskäras så ser flickorna själva till att de blir omskurna. Annars accepteras de inte som kvinnor i lokalsamhället och hamnar utanför gemenskapen.

Misstänkta fall rapporteras in

Tanzanias kristna råd anordnar workshops om könsstympning och andra former av våld mot kvinnor och vilka negativa effekter de har. Utbildningen riktar sig till alla grupper i samhället men specifikt mot vissa nyckelyrken inom vården och juridiska myndigheter.
Rådet stödjer bildandet av interreligiösa kommittéer i de två distrikten. Kommittéerna får både utbildning i själva sakfrågorna, könsstympning och våld mot kvinnor, men även i hur man påverkar andra och för kunskapen vidare. Kommittéerna ansvarar sedan för att rapportera in misstänkta fall av könsstympning eller våld mot kvinnor i sina respektive områden.

Anordnar läger för tonåringar

Tanzanias kristna råd anordnar läger för flickor och pojkar i tonåren. Tonåringarna får där lära sig mer om hälsa i relation till könsstympning. Målet är att ändra pojkarnas syn på kvinnlig omskärelse och att få flickor i tonåren att själva säga nej. Eftersom många barn blir omskurna långt innan tonåren, innan de själva kan påverka beslutet, är det viktigt med fortsatt utbildning och påverkansarbete riktat till föräldrarna.
I projektet ingår också att ge de kvinnor som försörjer sig genom att praktisera omskärning alternativa inkomster för att få dem att sluta med sin verksamhet, och att påverka traditionella ledare att ta sitt ansvar i frågan.

Du kan göra skillnad

Svenska kyrkan stödjer Tanzanias kristna råd och deras arbete för att förbättra situationen för kvinnorna på Tanzanias landsbygd. Att tala högt om könsstympning och andra former av våld mot kvinnor är en känslig fråga, men det måste göras. Bara då kan en förändring komma till stånd.

För att stödja det här projektet, märk din inbetalning med P190.

Läs mer om projektet på
https://www.svenskakyrkan.se/act/p190 
Vill du stödja detta projekt,
skicka din gåva till Kvinnor
för missions bg 5412-2387.
Märk din inbetalning med P 190

Rundbrev till Kvinnor för mission 2024 02 25


Jesus för världen givit sitt liv
öppnade ögon Herrre mig giv.
Mig att förlossa offrar han sig,
då han på korset dör ock för mig. O, vilken kärlek, underbar sann!
Aldrig har någon älskat som han.
Frälst genom honom, lycklig och fri,
vill jag hans egen evigt nu bli.Tag mig då Herre, upp till ditt barn,
lös mig från alla frestarens garn.
Lär mig att leva, leva för dig,
glad i din kärlek, offrande mig. 

Efter en lång, kall och snörik vinter, börjar nu dagarna bli lite längre och ljusare. Under de trettio år jag bott i samma hus har jag aldrig upplevt att vi haft så mycket snö. Trots att jag har hjälp med plogning av vägen in till huset, har vi till sist inte vetat var vi skulle lägga all snö. De senaste dagarna har snöandet ersatts av regnväder, vilket betyder ishalka.

Igår var jag hundvakt åt min dotters tervuren, en ganska stor belgisk vallhund. Halkan gjorde att jag fäste henne i en lång lina i stället för att gå ut och gå med henne. Regnandet utlöste ett ordentligt snöras från taket. Oljudet utlöste panik hos den stackars vovven som slängde sig iväg så att linan brast. Hon var alltför skräckslagen för att kunna ropas tillbaka. Jag fick ringa efter min andra dotter som med bil for runt för att söka den bortsprungna hunden. Efter idogt sökande fick hon syn på den försvunna ute på en täkt. Hundarna i den här familjen är vana vid att få åka med i bil och trygga med det, så dottern stannade bilen, öppnade bakluckan, stod stilla och väntade. Hunden fick syn på bilen och mattes syster. Med full fart kom hon rusande, tog sats och hoppade in i bilen där hon kurade ihop sig. Hon blev hemskjutsad, ompysslad, klappad och kramad, fick till och med favoritgodiset leverpastej. 

Idag matas vi med rapporter om skräckslagna människor som lever med ljudet av skottlossningar och bombkrevader. Vi ser bilder på barn som inte får varken mat eller vätska utan svälter ihjäl trots att hjälpsändningar finns lastade i bilar som inte får passera gränser och nå fram till dem som behöver lasten. Vi orkar inte ta till oss allt det lidande som finns i världen. Så vad kan vi göra? 

Det vi har är bönens möjlighet. Vi får be för de som står oss nära. Vi får be för de människor som drabbas av krigets fasor. Vi får be för familjerna som splittras. Vi får be för alla de som är på flykt. Vi får be att de som har makt får förstånd att bruka sin makt på rätt sätt. Vi får be att ljuset som kommer med våren också får nå in i människors liv. Vi får också fortsätta vårt arbete med att stödja Act svenskakyrkan på olika sätt och be att Acts kontakter runt om i världen fortsätter sitt goda verk.

Trots tider av oro, våld och kriminalitet får vi fortsätta att bedja om fred och försoning och tacka för att Gud hör bön. 

Snart får vi mötas till årsmöte i Halmstad, 8-10 mars. Kanske har då våren kommit dit. 

Med önskan om Guds Välsignelse över oss alla.
Anna-Lena Arousell Berglund