Lov, pris och ära vare dig, O Gud, att från det höga
Du vakar dag och natt på mig Med nådigt fadersöga
Giv mig din Ande, att jag må, Till gagn för mig och andra,
Med trohet dina vägar gå. Och i din fruktan vandra.
De här raderna är hämtade ur psalm 455 i den gamla psalmboken, av konungen gillad och stadfäst år 1937. Den är skriven av Martin Brunnerus (1627-1679) Nämnde Martin föddes i Harmångers prästgård och blev så småningom teologie professor i Uppsala. Gården han föddes i är nu flyttad till hembygdsgården i Harmånger sedan många år, men på platsen där den stod finns nu en annan fd prästgård som numera gör tjänst som arbetsplats och mötesplats för Kalahari ekonomisk förening. Det är lite häftigt att känna historiens vingslag när man bläddrar i en gammal bok och rör sig på mark där många sjungit lovsång långt innan man själv fanns med.
Senast jag skrev ett rundbrev till er alla var det midsommar. Idag känns det att vintern är i antågande. Det är halt och det känns att dubbdäcken behövs när jag är ute och far, men här inne på Kalahari, har vi det varmt och gott. Vi har så smått börjat plocka fram adventsstakar och julprydnader som ska försäljas i vår butik. Om en och en halv vecka har vi julmarknad.
För några veckor sedan hade Kvinnor för mission en ordförandeträff i Oskarshamn. En fin helg med god gemenskap. Våra samtal kretsade delvis kring Luther, men också kring våra lokalavdelningar och kring besöken från Zimbabwe och Swaziland som vi hade i våras.
Nästa träff vi planerar för är årsmötet. Det blir i Visby den 17-18 mars 2018. Tänk på att välja ombud till årsmötet. Har ni något ni vill motionera om, så är det dags att börja formulera motionerna nu.
Vi planerar också för en resa till Swaziland för tre personer under 2018. De sex kvinnor som var här i våras tänker sig en återträff där. Vi hoppas på att den träffen blir av och att några kvinnor härifrån kan ansluta.
Som vanligt vill vi gärna ha in verksamhetsberättelser och medlemslistor till riks i år också. Adressen dit dessa ska skickas är: Kvinnor för mission, Svenskakyrkan, 751 70 Uppsala
En glädjekälla för oss i styrelsen är att vi kan bidra med medverkan i de lokala föreningarnas program. Tack vare pengar från MUCF är det möjligt.
Så får jag önska er alla en välsignad advents och juletid!
Anna-Lena Arousell Berglund
Jesus för världen givit
sitt liv
öppnade ögon Herrre mig
giv.
Mig att förlossa offrar han
sig,
då han på korset dör ock
för mig.
O, vilken kärlek, underbar
sann!
Aldrig har någon älskat som
han.
Frälst genom honom, lycklig
och fri,
vill jag hans egen evigt nu
bli.Tag mig då Herre, upp till
ditt barn,
lös mig från alla
frestarens garn.
Lär mig att leva, leva för
dig,
glad i din kärlek, offrande
mig.
Efter en lång, kall och snörik
vinter, börjar nu dagarna bli lite längre och ljusare. Under de trettio år jag
bott i samma hus har jag aldrig upplevt att vi haft så mycket snö. Trots att
jag har hjälp med plogning av vägen in till huset, har vi till sist inte vetat
var vi skulle lägga all snö. De senaste dagarna har snöandet ersatts av
regnväder, vilket betyder ishalka.
Igår var jag hundvakt åt min
dotters tervuren, en ganska stor belgisk vallhund. Halkan gjorde att jag fäste
henne i en lång lina i stället för att gå ut och gå med henne. Regnandet
utlöste ett ordentligt snöras från taket. Oljudet utlöste panik hos den
stackars vovven som slängde sig iväg så att linan brast. Hon var alltför
skräckslagen för att kunna ropas tillbaka. Jag fick ringa efter min andra
dotter som med bil for runt för att söka den bortsprungna hunden. Efter idogt
sökande fick hon syn på den försvunna ute på en täkt. Hundarna i den här
familjen är vana vid att få åka med i bil och trygga med det, så dottern stannade
bilen, öppnade bakluckan, stod stilla och väntade. Hunden fick syn på bilen och
mattes syster. Med full fart kom hon rusande, tog sats och hoppade in i bilen
där hon kurade ihop sig. Hon blev hemskjutsad, ompysslad, klappad och kramad,
fick till och med favoritgodiset leverpastej.
Idag matas vi med rapporter om
skräckslagna människor som lever med ljudet av skottlossningar och
bombkrevader. Vi ser bilder på barn som inte får varken mat eller vätska utan
svälter ihjäl trots att hjälpsändningar finns lastade i bilar som inte får passera
gränser och nå fram till dem som behöver lasten. Vi orkar inte ta till oss allt
det lidande som finns i världen. Så vad kan vi göra?
Det vi har är bönens
möjlighet. Vi får be för de som står oss nära. Vi får be för de människor som
drabbas av krigets fasor. Vi får be för familjerna som splittras. Vi får be för
alla de som är på flykt. Vi får be att de som har makt får förstånd att bruka
sin makt på rätt sätt. Vi får be att ljuset som kommer med våren också får nå
in i människors liv. Vi får också fortsätta vårt arbete med att stödja Act
svenskakyrkan på olika sätt och be att Acts kontakter runt om i världen
fortsätter sitt goda verk.
Trots tider av oro, våld och
kriminalitet får vi fortsätta att bedja om fred och försoning och tacka för att
Gud hör bön.
Snart får vi mötas till
årsmöte i Halmstad, 8-10 mars. Kanske har då våren kommit dit.
Med önskan om Guds Välsignelse
över oss alla.
Anna-Lena
Arousell Berglund