Likt vårdagssol i morgonglöd gick Jesus fram ur natt och död till liv förutan like
därför så länge världen står det efter vinter kommer vår också i andens rike.
Vi har firat påsk och än en gång påmint oss om Jesu lidande och död, men också om hans uppståndelse och olika möten med kvinnorna vid graven och lärjungarna. Livet som segrar över döden.
Om jag hade skrivit det här brevet igår, på 1:a maj skulle jag ha skrivit att nu är vintern över för denna gång. Valborgsmäss firade vi en ljummen vårkväll med kase vid Röstabadet i Harmånger. Trots att ån var på gränsen för översvämning var det torrt i marken och vi fick användning för vattnet i ”sockerbiten” och de medtagna hinkarna när fjolårsgräset fattade eld. Men nu är det den 2:a maj och snön faller med stora ”lappvantar”. Jag som börjat gå barbent i sandaler och utan jacka, har fått plocka fram skinnjackan och promenadskorna igen och huttrar i alla fall när jag ger mig ut. Minst sagt snabba förändringar. Hoppas bara att inte alla fina knoppar fryser bort. Knopparna som redan börjat att på sitt vis, visa livets seger över döden.
För några veckor sedan var det årsmöte för Kvinnor för mission i Oskarshamn. Trivsamma dagar med goda möten och nu planerar vi som bäst för att vara värdar för tre kvinnor från Zimbabwe och tre kvinnor från Eswatini. Eswatini hette förut Swaziland. De här kvinnorna kommer till Sverige veckorna 35 och 36. Alla sex tas först emot i Uppsala, men delas sedan upp två och två. Två far mot västkusten, Göteborgs stift och värdskap från Halmstad. Två far mot Gotland, Visby stift och Oskarshamn, Växjö stift. Två åker Norrut, Östersund, Sundsvall, Härnösands stift och Harmånger, Nordanstigskustens församling i Uppsala stift får besök. Detaljprogrammet ska vi försöka få till vid styrelsemötet om c:a två veckor. Besöket kommer att avslutas på ”Göra skillnad-dagarna” i Uppsala 6-8 september.
En glädjekälla för oss i styrelsen är att vi fortfarande kan bidra med medverkan i de lokala föreningarnas program. Tack vare pengar från MUCF är det möjligt. Hör av er till Eva Noreborg eller till mig, Anna-Lena, om ni behöver bidrag till kostnaden för något program.
Så får jag önska er alla en skön vår och sommar. Jag hoppas att vi får mötas på ”Göra skillnad” eller på de traditionella Missionsdagarna i Uppsala den 21-22 september, eller varför inte på ordförandeträffen i Östersund 8-10 november. Det finns många fina möten att se fram emot.
Många varma hälsningar
Anna-Lena Arousell Berglund
Jesus för världen givit
sitt liv
öppnade ögon Herrre mig
giv.
Mig att förlossa offrar han
sig,
då han på korset dör ock
för mig.
O, vilken kärlek, underbar
sann!
Aldrig har någon älskat som
han.
Frälst genom honom, lycklig
och fri,
vill jag hans egen evigt nu
bli.Tag mig då Herre, upp till
ditt barn,
lös mig från alla
frestarens garn.
Lär mig att leva, leva för
dig,
glad i din kärlek, offrande
mig.
Efter en lång, kall och snörik
vinter, börjar nu dagarna bli lite längre och ljusare. Under de trettio år jag
bott i samma hus har jag aldrig upplevt att vi haft så mycket snö. Trots att
jag har hjälp med plogning av vägen in till huset, har vi till sist inte vetat
var vi skulle lägga all snö. De senaste dagarna har snöandet ersatts av
regnväder, vilket betyder ishalka.
Igår var jag hundvakt åt min
dotters tervuren, en ganska stor belgisk vallhund. Halkan gjorde att jag fäste
henne i en lång lina i stället för att gå ut och gå med henne. Regnandet
utlöste ett ordentligt snöras från taket. Oljudet utlöste panik hos den
stackars vovven som slängde sig iväg så att linan brast. Hon var alltför
skräckslagen för att kunna ropas tillbaka. Jag fick ringa efter min andra
dotter som med bil for runt för att söka den bortsprungna hunden. Efter idogt
sökande fick hon syn på den försvunna ute på en täkt. Hundarna i den här
familjen är vana vid att få åka med i bil och trygga med det, så dottern stannade
bilen, öppnade bakluckan, stod stilla och väntade. Hunden fick syn på bilen och
mattes syster. Med full fart kom hon rusande, tog sats och hoppade in i bilen
där hon kurade ihop sig. Hon blev hemskjutsad, ompysslad, klappad och kramad,
fick till och med favoritgodiset leverpastej.
Idag matas vi med rapporter om
skräckslagna människor som lever med ljudet av skottlossningar och
bombkrevader. Vi ser bilder på barn som inte får varken mat eller vätska utan
svälter ihjäl trots att hjälpsändningar finns lastade i bilar som inte får passera
gränser och nå fram till dem som behöver lasten. Vi orkar inte ta till oss allt
det lidande som finns i världen. Så vad kan vi göra?
Det vi har är bönens
möjlighet. Vi får be för de som står oss nära. Vi får be för de människor som
drabbas av krigets fasor. Vi får be för familjerna som splittras. Vi får be för
alla de som är på flykt. Vi får be att de som har makt får förstånd att bruka
sin makt på rätt sätt. Vi får be att ljuset som kommer med våren också får nå
in i människors liv. Vi får också fortsätta vårt arbete med att stödja Act
svenskakyrkan på olika sätt och be att Acts kontakter runt om i världen
fortsätter sitt goda verk.
Trots tider av oro, våld och
kriminalitet får vi fortsätta att bedja om fred och försoning och tacka för att
Gud hör bön.
Snart får vi mötas till
årsmöte i Halmstad, 8-10 mars. Kanske har då våren kommit dit.
Med önskan om Guds Välsignelse
över oss alla.
Anna-Lena
Arousell Berglund