Senast jag skrev ett rundbrev till er i Kvinnor för mission var det försommarvärme och jag satt ute på förstukvisten och skrev. Idag är det vitt ute och gnistrande kallt. Jag har bara stuckit ut näsan lite grann när jag passat döttrarnas hundar som trots kylan älskar att leka i snön.
I söndags tillträdde vår nye ärkebiskop sin tjänst vid en högtidlig gudstjänst i Uppsala domkyrka som vi kunde följa över hela landet via tv. Förra veckan kunde vi några stycken ur stiftsfullmäktige i Uppsala stift önska vår gode vän Erik lycka till i nya uppgifter som biskop i Visby. Flera stift står inför mottagande av nya biskopar och vi får önska dem Guds Välsignelse i de uppgifter som de nu går in i.
I gårkväll hade SEKs framtidsgrupp ett digitalt möte. Ca 30 kvinnor från olika håll deltog för att fundera över vad som händer när denna ekumeniska organisation läggs ner eller som framtidsgruppen kommer att motionera om, fortsätter men i andra former. Vi från Kvinnor för mission har ju samtyckt till att SEK läggs ner, men två stora frågor togs upp igår som är värda att fundera mer på. Den ena handlar om världsböndagen, vill vi stå utanför denna världsvida gemenskap eller kan vi finna någon organisationsform så att den lever vidare också i Sverige. Inger Jonasson som vi mötte när vi var samlade i Visby arbetar mycket på att finna lösningar för världsböndagens framtida organisation.
Den andra var om tidskriften Elsa. Kan den leva vidare, i form av en årsbok, i pappersutgåva, en digital skrift som kanske ges ut varje kvartal, eller i någon annan form.
Ett förslag från de fem eller sex kvinnor som utgör framtidsgruppen är att medlemskapet i SEK ska vara personligt, att organisationsnummret ska vara kvar liksom bankkonto och utgivningstillstånd för Elsa. Det kommer att behövas stadgeändring, en interimsstyrelse och ett extra årsmöte.
Den här tiden på året brukar jag påminna om att välja personer till vårt kommande årsmöte, som blir den 17-19 mars i Harmånger. Mer information kommer senare. Skicka också era verksamhetsberättelser och medlemsförteckningar till Uppsala.
Tack också till Monika som kollat upp att vi kan skicka pengar till våra projekt året ut.
Jag har berättat tidigare att jag ofta lyssnar på musik i radio när jag kör bil. Den här tiden lyssnar jag ofta på programmet ”Andliga sånger” som sänds tidigt på söndagsmorgnarna, men som tack och lov går att lyssna på andra tider också. Adventstidens sånger är så fantastiska, musiken ger på sitt sätt ljus i mörkret och det ljuset behövs.
Det finns så mycket som tynger och som skrämmer, krig, hungersnöd, klimathot och svårigheter att transportera mat från länder där maten finns och till de områden där svälten härjar. Människor som är på flykt i stora delar av världen och ett ofattbart lidande som vi inte orkar ta in.
Det här har jag sagt förut, men jag säger det igen. Det vi kan fortsätta att göra är att be. Be om fred i världen, be för dom som har makt i världen att dom ska besinna sig. Be för det uppväxande släktet. Be att barnen får fortsätta att sjunga Hosianna och Bered en väg för Herren!
Så får jag önska Er alla en God Jul och ett välsignat Gott Nytt År!
Många varma hälsningar
Anna-Lena Arousell Berglund
Jesus för världen givit
sitt liv
öppnade ögon Herrre mig
giv.
Mig att förlossa offrar han
sig,
då han på korset dör ock
för mig.
O, vilken kärlek, underbar
sann!
Aldrig har någon älskat som
han.
Frälst genom honom, lycklig
och fri,
vill jag hans egen evigt nu
bli.Tag mig då Herre, upp till
ditt barn,
lös mig från alla
frestarens garn.
Lär mig att leva, leva för
dig,
glad i din kärlek, offrande
mig.
Efter en lång, kall och snörik
vinter, börjar nu dagarna bli lite längre och ljusare. Under de trettio år jag
bott i samma hus har jag aldrig upplevt att vi haft så mycket snö. Trots att
jag har hjälp med plogning av vägen in till huset, har vi till sist inte vetat
var vi skulle lägga all snö. De senaste dagarna har snöandet ersatts av
regnväder, vilket betyder ishalka.
Igår var jag hundvakt åt min
dotters tervuren, en ganska stor belgisk vallhund. Halkan gjorde att jag fäste
henne i en lång lina i stället för att gå ut och gå med henne. Regnandet
utlöste ett ordentligt snöras från taket. Oljudet utlöste panik hos den
stackars vovven som slängde sig iväg så att linan brast. Hon var alltför
skräckslagen för att kunna ropas tillbaka. Jag fick ringa efter min andra
dotter som med bil for runt för att söka den bortsprungna hunden. Efter idogt
sökande fick hon syn på den försvunna ute på en täkt. Hundarna i den här
familjen är vana vid att få åka med i bil och trygga med det, så dottern stannade
bilen, öppnade bakluckan, stod stilla och väntade. Hunden fick syn på bilen och
mattes syster. Med full fart kom hon rusande, tog sats och hoppade in i bilen
där hon kurade ihop sig. Hon blev hemskjutsad, ompysslad, klappad och kramad,
fick till och med favoritgodiset leverpastej.
Idag matas vi med rapporter om
skräckslagna människor som lever med ljudet av skottlossningar och
bombkrevader. Vi ser bilder på barn som inte får varken mat eller vätska utan
svälter ihjäl trots att hjälpsändningar finns lastade i bilar som inte får passera
gränser och nå fram till dem som behöver lasten. Vi orkar inte ta till oss allt
det lidande som finns i världen. Så vad kan vi göra?
Det vi har är bönens
möjlighet. Vi får be för de som står oss nära. Vi får be för de människor som
drabbas av krigets fasor. Vi får be för familjerna som splittras. Vi får be för
alla de som är på flykt. Vi får be att de som har makt får förstånd att bruka
sin makt på rätt sätt. Vi får be att ljuset som kommer med våren också får nå
in i människors liv. Vi får också fortsätta vårt arbete med att stödja Act
svenskakyrkan på olika sätt och be att Acts kontakter runt om i världen
fortsätter sitt goda verk.
Trots tider av oro, våld och
kriminalitet får vi fortsätta att bedja om fred och försoning och tacka för att
Gud hör bön.
Snart får vi mötas till
årsmöte i Halmstad, 8-10 mars. Kanske har då våren kommit dit.
Med önskan om Guds Välsignelse
över oss alla.
Anna-Lena
Arousell Berglund