Havet är Herrens, ty Han har gjort det
Låtom oss tillbedja Herren
De här raderna finns målade på en sten utanför vårt fritidshus ganska långt ute i havsbandet vid Hälsingekusten. Min mor köpte med sig stenen vid ett besök hos Mariasystrarna i Darmstadt för många år sedan.
För ett par veckor sedan var min yngsta dotter och jag ute vid stugan för att vintra. Ovanligt sent för årstiden för oss att fara ut i en öppen båt, men dagen var solig och klar, och sjön var ännu inte istäckt. Medan dagsljuset varade gjorde vi allt det där som man gör innan man stänger en stuga för vintern, vi täckte fönster och plockade in trädgårdsmöbler, tömde skåpen på allt som kan fresta en mus och tittade till kärleksörten, som fortfarande blommade, en sista gång för säsongen. När vi lämnade ön och for ut genom hamninloppet kunde vi njuta av solnedgången över grannöns trädtoppar. Det tog ca 3 minuter för solen att försvinna. Samtidigt blev månen synlig med en blek skiva på himlen och i den tilltagande skymningen for vi hemåt. När vi kom in till fastlandet var det redan mörkt. Maken väntade med båttrailer och vi kopplade båten och drog upp den. Det är tur att vi har en vig dotter som klättrade runt och gjorde fast allt som måste fästas innan en båt får färdas på land.
Nu är vi redan inne i advent. I stället för att blicka ut mot havet njuter vi av de tända adventsljusen och förbereder oss för den kommande julen. Insamlingen ”En flicka är född” pågår som bäst och många kyrkokörer bidrar till insamlingsresultatet med advents och julkonserter.
I höst har vi haft vår ordförandekonferens i Halmstad och nästa större träff för ”Kvinnor för mission” blir årsmötet den 15-17 mars. Denna gång i Oskarshamn. Tänk på att välja ombud till årsmötet. Har ni något ni vill motionera om, så är det dags att börja formulera motionerna nu.
Vi planerar för att ta emot gäster från Zimbabwe och Swaziland i månadsskiftet augusti-september 2019.
Som vanligt vill vi gärna ha in verksamhetsberättelser och medlemslistor till riks för detta år också. Adressen dit dessa ska skickas är: Kvinnor för mission, Svenskakyrkan, 751 70 Uppsala
En glädjekälla för oss i styrelsen är att vi kan bidra med medverkan i de lokala föreningarnas program. Tack vare pengar från MUCF är det möjligt.
Så får jag önska er alla en välsignad advents och juletid!
Anna-Lena Arousell Berglund
KALLELSE
Härmed kallas ombuden från lokalavdelningar och kretsar för Kvinnor för mission till årsmöte i Oskarshamn den 16/3 2019. Se vidare information på vår hemsida.
Anna-Lena Arousell Berglund (ordf)
Jesus för världen givit
sitt liv
öppnade ögon Herrre mig
giv.
Mig att förlossa offrar han
sig,
då han på korset dör ock
för mig.
O, vilken kärlek, underbar
sann!
Aldrig har någon älskat som
han.
Frälst genom honom, lycklig
och fri,
vill jag hans egen evigt nu
bli.Tag mig då Herre, upp till
ditt barn,
lös mig från alla
frestarens garn.
Lär mig att leva, leva för
dig,
glad i din kärlek, offrande
mig.
Efter en lång, kall och snörik
vinter, börjar nu dagarna bli lite längre och ljusare. Under de trettio år jag
bott i samma hus har jag aldrig upplevt att vi haft så mycket snö. Trots att
jag har hjälp med plogning av vägen in till huset, har vi till sist inte vetat
var vi skulle lägga all snö. De senaste dagarna har snöandet ersatts av
regnväder, vilket betyder ishalka.
Igår var jag hundvakt åt min
dotters tervuren, en ganska stor belgisk vallhund. Halkan gjorde att jag fäste
henne i en lång lina i stället för att gå ut och gå med henne. Regnandet
utlöste ett ordentligt snöras från taket. Oljudet utlöste panik hos den
stackars vovven som slängde sig iväg så att linan brast. Hon var alltför
skräckslagen för att kunna ropas tillbaka. Jag fick ringa efter min andra
dotter som med bil for runt för att söka den bortsprungna hunden. Efter idogt
sökande fick hon syn på den försvunna ute på en täkt. Hundarna i den här
familjen är vana vid att få åka med i bil och trygga med det, så dottern stannade
bilen, öppnade bakluckan, stod stilla och väntade. Hunden fick syn på bilen och
mattes syster. Med full fart kom hon rusande, tog sats och hoppade in i bilen
där hon kurade ihop sig. Hon blev hemskjutsad, ompysslad, klappad och kramad,
fick till och med favoritgodiset leverpastej.
Idag matas vi med rapporter om
skräckslagna människor som lever med ljudet av skottlossningar och
bombkrevader. Vi ser bilder på barn som inte får varken mat eller vätska utan
svälter ihjäl trots att hjälpsändningar finns lastade i bilar som inte får passera
gränser och nå fram till dem som behöver lasten. Vi orkar inte ta till oss allt
det lidande som finns i världen. Så vad kan vi göra?
Det vi har är bönens
möjlighet. Vi får be för de som står oss nära. Vi får be för de människor som
drabbas av krigets fasor. Vi får be för familjerna som splittras. Vi får be för
alla de som är på flykt. Vi får be att de som har makt får förstånd att bruka
sin makt på rätt sätt. Vi får be att ljuset som kommer med våren också får nå
in i människors liv. Vi får också fortsätta vårt arbete med att stödja Act
svenskakyrkan på olika sätt och be att Acts kontakter runt om i världen
fortsätter sitt goda verk.
Trots tider av oro, våld och
kriminalitet får vi fortsätta att bedja om fred och försoning och tacka för att
Gud hör bön.
Snart får vi mötas till
årsmöte i Halmstad, 8-10 mars. Kanske har då våren kommit dit.
Med önskan om Guds Välsignelse
över oss alla.
Anna-Lena
Arousell Berglund