Kära kvinnor för mission!
Hoppas att du mår bra!
I dessa tider kan jag rekommendera boken Hopp och tröst av Anna Alebo. Anna Alebo utgår i sina betraktelser från ett ord i Psaltaren och delar med sig av sina erfarenheter och personliga läsning. Hennes texter inger verkligen hopp.
”Du tog av mig sorgens dräkt och klädde mig i glädje" Ps 30:12.
Vi får följa med henne till ett möte i tron mellan henne och en receptarie på apoteket , där de ömsesidigt ger varandra välsignelse.
Det är tomt att vi nu inte kan träffas. Nu är ju höstterminen igång, men vi i styrelsen har beslutat att inte anordna några program denna termin på grund av att de flesta av oss i föreningen tillhör riskgrupp. Vi kommer inte heller att stå för kyrkkaffe i domkyrkan denna termin.
Emellertid behöver ju det projekt inom Act Svenska kyrkan, som vi stöder, fortfarande medel. Mentormammorna har tagit stort ansvar inte bara för mödravård och barnavård i kåkstäderna utan också för upplysning om Covid19., vilket du kan läsa här nedan.
Så i stället för att köpa lotter, baka bröd till kyrkkaffe eller delta i en lunch kan du bidra till vårt bankgiro Kvinnor för mission Gotland 5796-3290, så sänder vi dessa pengar till det projekt vi bidrar till, nämligen Mentormammor i Sydafrika, Esvatini, Etiopien. Behovet är lika stort eller större nu.
Söndagen 14 mars 2021 har vi fått en Stiftskollekt till Kvinnor för mission Gotland, vilken också går till mentormammor.
Hoppas att vi kan ses vid årsmöte i februari!
För styrelsen av Kvinnor för mission Gotland.
ACT – Svenska Kyrkan
Mentormammor livsviktiga i kampen mot pandemin
I Kapstadens kåkstäder bidrar mentormammorna till att minimera pandemins effekter, bland annat genom att utföra
• Provtagning, både genom hembesök och i egna testlokaler
• Smittspårning och hänvisning till isolationscenter
• Hemleverans av mediciner till människor med kroniska sjukdomar
• Folkhälsoinformation och -utbildning
I Både Sydafrika, Eswatini, Etiopien och Egypten har Act Svenska kyrkan startat mentormammaprogram tillsammans med lokala krafter.
Mentormammorna är mammor som själva lever i fattiga områden och fått utbildning i att utföra hälsovård och samtalsstöd. De arbetar med att söka upp barn under fem år för att regelbundet undersöka barnen. Under hembesöken pratar de med mammorna för att utbilda kring frågor som hygien, nutrition, vaccination, familjeplanering och rätten till sin egen kropp.
Under coronapandemin har de, som många andra av våra partner, snabbt anpassat sin verksamhet för att möta lokalsamhällets behov.
Philani Maternal, Child Health and Nutrition Trust
Bimbi Ollberg berättade engagerat om Visby Stifts nya vänstift i Tanzania. Alice Klintberg avtackades efter många års trogen tjänst i Kvinnor för mission.
Jesus för världen givit
sitt liv
öppnade ögon Herrre mig
giv.
Mig att förlossa offrar han
sig,
då han på korset dör ock
för mig.
O, vilken kärlek, underbar
sann!
Aldrig har någon älskat som
han.
Frälst genom honom, lycklig
och fri,
vill jag hans egen evigt nu
bli.Tag mig då Herre, upp till
ditt barn,
lös mig från alla
frestarens garn.
Lär mig att leva, leva för
dig,
glad i din kärlek, offrande
mig.
Efter en lång, kall och snörik
vinter, börjar nu dagarna bli lite längre och ljusare. Under de trettio år jag
bott i samma hus har jag aldrig upplevt att vi haft så mycket snö. Trots att
jag har hjälp med plogning av vägen in till huset, har vi till sist inte vetat
var vi skulle lägga all snö. De senaste dagarna har snöandet ersatts av
regnväder, vilket betyder ishalka.
Igår var jag hundvakt åt min
dotters tervuren, en ganska stor belgisk vallhund. Halkan gjorde att jag fäste
henne i en lång lina i stället för att gå ut och gå med henne. Regnandet
utlöste ett ordentligt snöras från taket. Oljudet utlöste panik hos den
stackars vovven som slängde sig iväg så att linan brast. Hon var alltför
skräckslagen för att kunna ropas tillbaka. Jag fick ringa efter min andra
dotter som med bil for runt för att söka den bortsprungna hunden. Efter idogt
sökande fick hon syn på den försvunna ute på en täkt. Hundarna i den här
familjen är vana vid att få åka med i bil och trygga med det, så dottern stannade
bilen, öppnade bakluckan, stod stilla och väntade. Hunden fick syn på bilen och
mattes syster. Med full fart kom hon rusande, tog sats och hoppade in i bilen
där hon kurade ihop sig. Hon blev hemskjutsad, ompysslad, klappad och kramad,
fick till och med favoritgodiset leverpastej.
Idag matas vi med rapporter om
skräckslagna människor som lever med ljudet av skottlossningar och
bombkrevader. Vi ser bilder på barn som inte får varken mat eller vätska utan
svälter ihjäl trots att hjälpsändningar finns lastade i bilar som inte får passera
gränser och nå fram till dem som behöver lasten. Vi orkar inte ta till oss allt
det lidande som finns i världen. Så vad kan vi göra?
Det vi har är bönens
möjlighet. Vi får be för de som står oss nära. Vi får be för de människor som
drabbas av krigets fasor. Vi får be för familjerna som splittras. Vi får be för
alla de som är på flykt. Vi får be att de som har makt får förstånd att bruka
sin makt på rätt sätt. Vi får be att ljuset som kommer med våren också får nå
in i människors liv. Vi får också fortsätta vårt arbete med att stödja Act
svenskakyrkan på olika sätt och be att Acts kontakter runt om i världen
fortsätter sitt goda verk.
Trots tider av oro, våld och
kriminalitet får vi fortsätta att bedja om fred och försoning och tacka för att
Gud hör bön.
Snart får vi mötas till
årsmöte i Halmstad, 8-10 mars. Kanske har då våren kommit dit.
Med önskan om Guds Välsignelse
över oss alla.
Anna-Lena
Arousell Berglund