HISTORIA

Östersundsavdelningen av Svenska Kvinnors Missionsförening SKMF bildades 5 mars 1940 under brinnande världskrig ute i Europa. Avdelningen fick 27 medlemmar och årsavgiften blev blygsamma 2 kronor. Initiativtagare och första ordförande var Irma Thomson, lärarinna på flickskolan i Östersund. Typiskt för de första SKMF-avdelningarna: det var lärarinnor som slöt sig samman och målet var pedagogiskt. En skola för flickor i Indien.

ORGANISATION

SKMF bildades alltså som en förening med styrelse, stadgar och årsavgift till centralstyrelsen i Uppsala. Syftet var att öka kunskapen om missionens arbete och att insamla medel till Svenska Kyrkans Mission SKM. Situationen är idag en helt annan. SKM ingår i ACT, Action by Churches Together, och arbetet handlar fortfarande om ökad kunskap men även om att stödja projekt med tydlig kvinnoprofil.

År 1999 byttes namnet. SKMF blev KfM = KVINNOR FÖR MISSION. Östersundsavdelningen antog ändringen på årsmötet 2000.

Vid mitten av 1990-talet stod Östersunds församlings syförening inför hotande nedläggning. SKMF beslöt då att vid sidan av den egna verksamheten även driva syföreningen.

Några år senare - protokollen från den tiden är olyckligtvis försvunna - sker en sammanslagning av de båda.

Nuvarande KfM är sålunda en "hybrid" av gamla SKMF och en kvarleva av syföreningen som bildades redan 1893. Verksamheten kallas Måndagscafé.

Ordförandeposten har under åren beklätts av Ruth Sjöblom, Barbro Larsson, Elisabeth Thurfjell, Gunilla Öman, Birgitta Rengmyr, Gudrun Öberg, Sigrid Thomson, Britt Lindblad, Anna Österholm (2 perioder) och Birgtta Öhr.

Medlemsantalet har som högst varit 64 personer. Föreningen har idag ett trettiotal medlemmar som betalar en årsavgift på 100 kronor. Medelåldern är hög.

En särskild eloge till Siv Mellergård som sedan början av 1970-talet kontinuerligt varit medlem i styrelsen både som sekreterare och kassör omväxlande. En aktningsvärd insats!

VERKSAMHET

Några axplock:

Verksamheten bestod från början och under många år av en KVÄLLSTRÄFF en gång i månaden under vinterhalvåret. Vid missionärsbesök anordnades offentliga sammankomster.

Vidare kan nämnas STUDIECIRKLAR i missionskunskap.

FEMTIOÅRSJUBILEET 1990 firades med lunch och välbesökt föredrag av Centralstyrelsens ordförande under många år Ingrid Orton-Eriksson. Även de SEXTIO åren uppmärksammades på liknande sätt.

Tidigare samma år inbjöds allmänheten till MISSIONSDAGAR med bl.a. workshop i församlingsgården, skolbesök av gästande missionär samt sammanlyst gudstjänst i Stora kyrkan med predikan av Axel Ivar Berglund och efterföljande kyrkkaffe.

I mitten av 1990-talet byttes januarimötet ut mot ÖPPET HUS med SOPPLUNCH. Alla i styrelsen bidrog och i den rymliga Lindbladska våningen bjöds både på soppa med tillbehör, kaffe och kaka och musikalisk spis. "Ulla Åkerlund sjöng vackert." Gästerna betalade en frivillig avgift. 1995 (till exempel) var antalet gäster nära 40 och insamlingen gav drygt 3,100 kronor, en rätt så stor summa för tjugofem år sedan.

Redan från 1959 blev VÅRFÖRSÄLJNINGEN ett viktigt inslag i föreningens verksamhet och ett ansikte utåt mot allmänheten. Sedan minst 30 år tillbaka ordnas även HÖSTFÖRSÄLJNING.

En andakt med musikinslag har alltid stått på programmet liksom loppisbord, lotterier, blomskott, brödförsäljning och naturligtvis kaffeservering.

Trots det sviktande intresset från församling och allmänhet fortsätter föreningen envist sina bemödanden.

Det har vid två tillfällen ersatts av ett KRUSKALAS efter högmässan.

Under många år samlades man i ADVENT till julgröt, stut och kaffe med kaka. Luciatåg och paketauktion var populära inslag och julsånger förhöjde stämningen.

VÅRUTFLYKTER. I fullastade bilar ställdes färden än till Lit eller Persåsen, än till Hackås eller Sunne. Jämtland har många utflyktsmål.

Enligt protokollen firades Marie Bebådelsedag ofta med VÅFFELFEST. Ibland i samband med kyrkkaffet efter högmässan.

Återkommande inslag på Måndagscaféet har varit SAMTIDSHISTORIA när Stina Eliasson, tidigare kyrkomötes- och riksdagskvinna, och undertecknad Britt Lindblad, prästfru, berättat minnen.

På de årliga MISSIONSDAGARNA i Uppsala har föreningen alltid varit representerad och information därifrån spreds sedan vidare till övriga medlemmar.

Att redovisa alla MISSIONÄRSBESÖK visar sig omöjligt. Under senare år har de bytts mot representanter från SYSTERKYRKOR i Afrika och Asien. Ett tecken i tiden. Missionsfält existerar inte längre. Man samarbetar med systerkyrkor.

EKONOMI

ORA ET LABORA = bed och arbeta! Ett bra motto för Kvinnor för Mission.

Avsevärda summor har under åren arbetats ihop av kvinnor till kvinnor.

Att redovisa åttio års insamlade medel är ogörligt. PERIODEN 2012-2018 får tjäna som exempel. Summan av insamlade medel var då 220,683 KRONOR

Det mesta skänktes till projektet Thusanang i Zimbabwe.

Under tidigare år har pengar gått till bl.a. sjukhuset i Mnene, Buddistmissionen, Fiskeriprojekt i Indien och sjukhus i Tanzania.

Försäljningarna toppar, men även Måndagscaféet bidrar stadigt med 600 till 900 kr vid varje tillfälle. Under perioden drygt 63 000 kronor.

Omkostnaderna är ringa beroende på att Östersunds församling generöst bidrar med lokal, porto, papper och annonsering.

Tillsammans med Brunflo och Frösö församlingar även med resebidrag till Missionsdagarna i Uppsala.

För allt detta föreningens varma TACK!

SLUTORD

Den globala pandemin 2020 kastar sin skugga över all vår tillvaro och förlamar verksamheter. Sällan har väl orden i 1:a Korintierbrevets kapitel 13 passat bättre än idag:

"NU se vi ju på ett dunkelt sätt såsom genom en spegel..."

Också för en liten förening är framtiden oviss och frågorna många.

Kanske är åratals mödor ett avslutat kapitel?

Kanske finns med Guds hjälp en strimma hopp?

Kanske en fortsättning?

Östersund i september 2020 Britt Lindblad e.u.