Kvinnor för mission vill tillsammans med kvinnor i den världsvida kyrkan synliggöra kvinnors situation och stärka kvinnors ställning i kyrka och samhälle.
Jag sitter och läser gamla rundbrev som gått ut till föreningens medlemmar och ser att ovanstående ord inledde septemberutskicket förra året. Idag handlar texterna i våra kyrkor om samhällsansvar och vi brukar gärna kalla dagen för diakonins dag. Just idag har jag varit uppe extremt tidigt på morgonen för att finnas tillsammans med en av de kvinnor vars situation är tung. Hon och hennes två tonårsdöttrar hämtades av civilklädd polis för att avvisas från vårt land och dom är nu på väg mot Arlanda, och ovissa öden i sitt forna hemland. Samtidigt läser jag i 5 Mosebok om hur vi ska behandla flyktingen, änkan och den faderlöse.
5 Mos 24:17-24
Mose sade: Du ska inte vränga rätten för invandraren eller den faderlöse, och en änkas kläder skall du inte ta som pant. Kom ihåg att du själv en gång var slav i Egypten och att Herren, din Gud, befriade dig därifrån. Därför ger jag dig denna befallning att följa.
Om du glömmer en kärve när du skördar din åker, skall du inte gå tillbaka och hämta den utan lämna kvar den åt invandraren, den faderlöse och änkan. Då skall Herren, din Gud, välsigna dig i allt det du gör.
När du har slagit ner dina oliver skall du inte söka igenom grenarna efter fler utan lämna det som är kvar åt invandraren, den faderlöse och änkan. När du har plockat druvorna i din vingård skall du inte göra någon efterskörd utan lämna det som är kvar åt invandraren, den faderlöse och änkan. Kom ihåg att du själv en gång var slav i Egypten. Därför ger jag dig denna befallning att följa
Orden i 5 Mosebok känns aktuella även idag.
Kära vänner!
Jag som nu skriver detta brev är helt ny i min roll som ordförande för Kvinnor för mission. Jag ser fram mot Missionsdagarna den 5-6 oktober, som jag vill påminna om. Då får jag förhoppningsvis en möjlighet att lära känna åtminstone några av er som varit med i föreningen länge.
Jag vill också påminna om det extra årsmöte vi räknar med att hålla i omedelbar anslutning till missionsdagarna för att göra ett par fyllnadsval till styrelsen. Hoppas att lokalavdelningarna är igång med höstens verksamhet, så att ni hinner utse ombud.
En tanke som vi i den nya styrelsen har, är att skicka ut en lista med namn på inspiratörer som gärna gästar de lokala grupperna, på riksorganisationens bekostnad. Vi kommer att återkomma med inspiratörslistan i kommande brev.
Många lokalavdelningar har skickat in sina årsrapporter och medlemslistor för arbetsåret 2012, men några har glömt bort att göra det. Vi behöver få in samtliga rapporter och medlemslistor snarast!
TACK!
Med önskan om allt gott till er alla!
Styrelsen för Kvinnor för mission
Anna-Lena Arousell Berglund
Ordförande
Kvinnor.for.mission@svenskakyrkan.se
Jesus för världen givit
sitt liv
öppnade ögon Herrre mig
giv.
Mig att förlossa offrar han
sig,
då han på korset dör ock
för mig.
O, vilken kärlek, underbar
sann!
Aldrig har någon älskat som
han.
Frälst genom honom, lycklig
och fri,
vill jag hans egen evigt nu
bli.Tag mig då Herre, upp till
ditt barn,
lös mig från alla
frestarens garn.
Lär mig att leva, leva för
dig,
glad i din kärlek, offrande
mig.
Efter en lång, kall och snörik
vinter, börjar nu dagarna bli lite längre och ljusare. Under de trettio år jag
bott i samma hus har jag aldrig upplevt att vi haft så mycket snö. Trots att
jag har hjälp med plogning av vägen in till huset, har vi till sist inte vetat
var vi skulle lägga all snö. De senaste dagarna har snöandet ersatts av
regnväder, vilket betyder ishalka.
Igår var jag hundvakt åt min
dotters tervuren, en ganska stor belgisk vallhund. Halkan gjorde att jag fäste
henne i en lång lina i stället för att gå ut och gå med henne. Regnandet
utlöste ett ordentligt snöras från taket. Oljudet utlöste panik hos den
stackars vovven som slängde sig iväg så att linan brast. Hon var alltför
skräckslagen för att kunna ropas tillbaka. Jag fick ringa efter min andra
dotter som med bil for runt för att söka den bortsprungna hunden. Efter idogt
sökande fick hon syn på den försvunna ute på en täkt. Hundarna i den här
familjen är vana vid att få åka med i bil och trygga med det, så dottern stannade
bilen, öppnade bakluckan, stod stilla och väntade. Hunden fick syn på bilen och
mattes syster. Med full fart kom hon rusande, tog sats och hoppade in i bilen
där hon kurade ihop sig. Hon blev hemskjutsad, ompysslad, klappad och kramad,
fick till och med favoritgodiset leverpastej.
Idag matas vi med rapporter om
skräckslagna människor som lever med ljudet av skottlossningar och
bombkrevader. Vi ser bilder på barn som inte får varken mat eller vätska utan
svälter ihjäl trots att hjälpsändningar finns lastade i bilar som inte får passera
gränser och nå fram till dem som behöver lasten. Vi orkar inte ta till oss allt
det lidande som finns i världen. Så vad kan vi göra?
Det vi har är bönens
möjlighet. Vi får be för de som står oss nära. Vi får be för de människor som
drabbas av krigets fasor. Vi får be för familjerna som splittras. Vi får be för
alla de som är på flykt. Vi får be att de som har makt får förstånd att bruka
sin makt på rätt sätt. Vi får be att ljuset som kommer med våren också får nå
in i människors liv. Vi får också fortsätta vårt arbete med att stödja Act
svenskakyrkan på olika sätt och be att Acts kontakter runt om i världen
fortsätter sitt goda verk.
Trots tider av oro, våld och
kriminalitet får vi fortsätta att bedja om fred och försoning och tacka för att
Gud hör bön.
Snart får vi mötas till
årsmöte i Halmstad, 8-10 mars. Kanske har då våren kommit dit.
Med önskan om Guds Välsignelse
över oss alla.
Anna-Lena
Arousell Berglund