Nu har våra gäster, 8 kvinnor från Zimbabwe besökt oss!
De togs emot på Arlanda den 30 augusti och bodde två nätter på Samariterhemmet i Uppsala. Den första kvällen bjöd Gunnel och Tord Harlin på middag i sin kolonistuga, vilket vi alla uppskattade mycket! När Tord tog fram trumman behövdes bara ett par trumslag för att sången skulle vara igång.
På fredagen visade vi dem Uppsala Domkyrka och gick sedan ner i regnet till Kyrkans hus, där vi blev väl omhändertagna. Efter en god lunch som Internationella avdelningen bjöd på åkte vi till Linnés Hammarby. På kvällen hörde vi Klezmermusik till maten på bistro Hijazz, som ligger vid den gamla centralstationen.
Lördagen användes till att besöka ett regnigt Stockholm, som vi såg med buss, spårvagn och Djurgårdsfärja. Lunch på pizzerian Michelangelo i Gamla stan. Sen gick vandringen förbi Slottet och Riksdagshuset. För att visa andra delar av Sverige än den tjusiga och vackra ytan, hade vi ordnat med ett besök i S:ta Clara kyrka för att höra om församlingens sociala arbete bland missbrukare och prostituerade. Det blev en fin stund med ömsesidigt delande och sång.
På Centralstationen var det dags att dela på gruppen genom att åka tåg till olika delar av Sverige. Några åkte till Södertälje, en kvinna åkte tillbaka till Uppsala och resten åkte vidare till västkusten. Alla var gäster hos oss som besökte Zimbabwe förra året.
De fick uppleva mycket runt om i landet. Gudstjänster i Sävja och Östuna kyrka, bo i en sommarstuga vid en sjö, besöka Marstrand, Hagabergs folkhögskola, Second hand-butiken i Hjällbo, Göteborgs Stadsmission, Öron-, näs- och halsavdelningen på Akademiska sjukhuset, Tom Tits i Södertälje, Kyrkans förskola i Annedals församling, Sjukhuskyrkan i Göteborg och Södertälje, handikappverksamheten i Guldhedskyrkan, syföreningsverksamhet, nunnorna på Överselö Klostergård i Stallararholmens församling, mm.
Resan till Sverige slutade med att alla samlades till Världens fest i Malmö. Matsiliso Ndlovu och Josephine Siziba ledde ett intressant seminarium som hette"Kvinnor i Zimbabwe KAN och VILL - hur får de vara med och forma kyrkan?" Vi fick veta att Zimbabwe historiskt har varit ett mycket partiarkaliskt samhälle och att missionärerna tog med sig ett patriarkaliskt mönster som passade det samhället mycket bra. Kvinnorna fick på olika sätt lära sig att deras plats var i köket, både när det gällde hemmet och kyrkan. Den unga flickan ansågs bara vara på transit - dvs på väg till ett annat hem, så henne investerade man inte resurser på. Familjen skulle ändå inte få någon glädje av den investeringen. Men nu har tiderna förändrats. Zimbabwes första vice premiärminister är en kvinna. Kvinnor har fått ledande positioner inom både arme och polisväsende. Regeringen har börjat satsa på flickorna. Man vill att alla flickor ska gå i skola. Att de utbildas är mycket viktigt och de kvoteras in på skolor och universitet. Att satsa på kvinnorna förändrar hela samhället. Men det är svårt att nå ut till föräldrar som är analfabeter med information om flickornas rättigheter att få gå i skola eftersom de inte förstår att utbildning kan förändra livsvillkoren totalt.
Vi samlades den sista kvällen på ett vandrarhem i Malmö för att äta kvällsmat. När det blev läggdags avslutade vi kvällen med en sångstund och en bön stående i ring. Sången hördes ljudligt och de övriga vandrarhemsgästerna tystnade och lyssnade.
Efter sändningsmässan på Stora torget som avslutade Världens fest i Malmö var besöket slut. Söndagen den 9 september åkte våra vänner hem till Zimbabwe. De var glada, trötta och fulla av nya intryck att bära med sig hem - för att inte tala om väskorna!
