"Allt i Vashandiri-dräkten har en symbolisk betydelse och med dräkt har alla lika värde. Ingen är rik eller fattig."

Måndag, 8 augusti 2011

Så vaknade vi upp till "Hjältarnas Dag". Några av oss hade blivit ordentligt förkylda. Kanske av alla snörvlande och hostande människor på Manama. Frukosten var som vanligt "skramlade " ägg och bacon. Men vi behöver inte vänta lika länge på den som i början.

Biskopen med följe kom under vår morgonbön. Han var pigg igen efter äventyret på Manama. Fem svenska kvinnor och sex zimbabwier åkte till Khami Ruins. Vi fick köra lite på väldigt gropiga vägar för det var vägarbete på gång. Som tur var, var det inte långt till Khami Ruins, c:a 15 km utanför Bulawayo.

Khami Ruins är gamla bosättningar från 1400-talet. Portugiserna upptäckte dem på 1700-talet, men sen glömdes de bort tills boerna upptäckte dem i slutet av 1800-talet. De förvånades över att en så hög civilisation hade bott där innan de kom dit. I början av 1900-talet började man gräva ut och i slutet av 1900-talet blev det ett UNESCO-projekt. Bosättningen styrdes av en kung Mambo och lågt högt uppe på ett berg med tillgång till vatten. På platån hade man god uppsikt åt alla håll och alla fiender kunde ses på långt avstånd.

Efter Khami Ruins åkte vi tillbaks till Njube ungdomscenter för att vänta på resten av gruppen. Vi svenskar satt i solen och njöt. De zimbabwiska kvinnorna i skuggan och blev utskickade i tur och ordning för att prata med oss.

Efter lunch samlades vi för att sammanfatta och ställa frågan – Hur går vi vidare? Sångstund och som alltid klingar sången i stämmor. Biskopen höll en andakt. Läser från 1 Kor. 12. Vi är en kropp. Dopet förenar. Vi behöver varandra.

Vi frågade om dräkten och hur Vashandiris arbetar. De har en 2-års utbildning innan de har rätt att bära dräkten och bli upptagna. Allt i dräkten har en symbolisk betydelse och med dräkt har alla lika värde. Ingen är rik eller fattig. Vi pratade om Frälsarkransen och hur viktig undervisningen är. Hur går vi vidare med projektet Kvinnor möter kvinnor? Återbesök i Sverige 2012 eller 2013.

Så fick vi te och pannkaka och Eva Nordblom framförde gruppens tack för all gästfrihet, kärlek och gemenskap vi upplevt tillsammans med kvinnorna.

Lite förberedande packning på Lodgen. Märkligt. Jag hade så mycket med mig till Zimbabwe som jag har lämnat - gåvor, babykläder o.s.v. – men väskan var lika tung nu. Det finns mycket vackert att ta med hem. På kvällen fick vi middag på Lodgen. Kompensation för trasiga toaletter, nix varmvatten och lång väntan på frukost.

Maten var helt okey. Inte strålande, men skönt att slippa åka till stan. Men visst har vi bott bra på Northend Lodge. Vissa tog sig även ett dopp i poolen (undertecknad och Birgitta)
 

Tillbaka