Harmånger 2016 05 02
Se, jag vill bära ditt budskap, Herre, av hjärtat sjunga ditt lov och pris.
Med glädje vill jag ditt ord förkunna, som gör den svage vis
Ty om ditt ord med mitt liv jag döljer, jag döljer livet som du oss ger,
Som Jesus kom att oss uppenbara, då han till oss steg ner.
Gus låt oss känna din andes ledning, så att vi vet att din väg vi går.
Låt elden brinna i våra hjärtan, till dess vi målet når.
Gud låt ditt ord i mitt liv få råda, att andra där din kärlek kan se.
Ja, låt ditt ord i mitt liv få råda, då kan din vilja ske. (Psalm 89)
I söndags var det Bönsöndagen, med trösterika texter omkring bönen och Guds löften att han hör oss när vi ber. Samtidigt som texterna är just så underbara, är de också lite svåra.
Med i den gudstjänst som jag firade, fanns två barn från Ukraina, som jag mött tidigare under veckan. Deras brinnande bön var och är att få stanna i Sverige, tillsammans med sin mamma och pappa. Att få fortsätta gå i skolan här, tillsammans med sina nyfunna vänner och klasskamrater.
Hur förklarar man då att migrationsverket troligtvis inte kommer att bevilja familjen uppehållstillstånd efter nästa överklagande heller, trots att de bett så innerligt. Hur hjälper man barnen att behålla sin Gudstro och att känna tryggheten i att Gud har omsorg om varje liten människa? Jag vet inte. Jag kan bara fortsätta be att Gud ger familjen en utväg, även om varken dom eller jag kan se den i nuläget.
Sedan jag senast skrev ett rundbrev har vi haft årsmöte i Halmstad. Mer om det finns att läsa på hemsidan.
Inför sensommaren planeras ett studiebesök (svarsbesök) i Zimbabwe. Mer om Thusanang och Zimbabwe finns att läsa i brevet från Agneta Jürisoo och Birgitta Grimheden.
Vi har nu skickat ut brev per post till Svenska Kyrkans Församlingar med beskrivning av Kvinnor för Mission, vilka vi är och vad vi gör. Vi hoppas naturligtvis på att det ska medföra att ytterligare några grupper och/eller enskilda personer vill ansluta till vår organisation.
Så får jag önska er alla en skön sommar. Jag hoppas att många av oss ses på missionsdagarna i Uppsala till hösten.
Hälsningar
Anna-Lena Arousell Berglund
(ordf)
Jesus för världen givit
sitt liv
öppnade ögon Herrre mig
giv.
Mig att förlossa offrar han
sig,
då han på korset dör ock
för mig.
O, vilken kärlek, underbar
sann!
Aldrig har någon älskat som
han.
Frälst genom honom, lycklig
och fri,
vill jag hans egen evigt nu
bli.Tag mig då Herre, upp till
ditt barn,
lös mig från alla
frestarens garn.
Lär mig att leva, leva för
dig,
glad i din kärlek, offrande
mig.
Efter en lång, kall och snörik
vinter, börjar nu dagarna bli lite längre och ljusare. Under de trettio år jag
bott i samma hus har jag aldrig upplevt att vi haft så mycket snö. Trots att
jag har hjälp med plogning av vägen in till huset, har vi till sist inte vetat
var vi skulle lägga all snö. De senaste dagarna har snöandet ersatts av
regnväder, vilket betyder ishalka.
Igår var jag hundvakt åt min
dotters tervuren, en ganska stor belgisk vallhund. Halkan gjorde att jag fäste
henne i en lång lina i stället för att gå ut och gå med henne. Regnandet
utlöste ett ordentligt snöras från taket. Oljudet utlöste panik hos den
stackars vovven som slängde sig iväg så att linan brast. Hon var alltför
skräckslagen för att kunna ropas tillbaka. Jag fick ringa efter min andra
dotter som med bil for runt för att söka den bortsprungna hunden. Efter idogt
sökande fick hon syn på den försvunna ute på en täkt. Hundarna i den här
familjen är vana vid att få åka med i bil och trygga med det, så dottern stannade
bilen, öppnade bakluckan, stod stilla och väntade. Hunden fick syn på bilen och
mattes syster. Med full fart kom hon rusande, tog sats och hoppade in i bilen
där hon kurade ihop sig. Hon blev hemskjutsad, ompysslad, klappad och kramad,
fick till och med favoritgodiset leverpastej.
Idag matas vi med rapporter om
skräckslagna människor som lever med ljudet av skottlossningar och
bombkrevader. Vi ser bilder på barn som inte får varken mat eller vätska utan
svälter ihjäl trots att hjälpsändningar finns lastade i bilar som inte får passera
gränser och nå fram till dem som behöver lasten. Vi orkar inte ta till oss allt
det lidande som finns i världen. Så vad kan vi göra?
Det vi har är bönens
möjlighet. Vi får be för de som står oss nära. Vi får be för de människor som
drabbas av krigets fasor. Vi får be för familjerna som splittras. Vi får be för
alla de som är på flykt. Vi får be att de som har makt får förstånd att bruka
sin makt på rätt sätt. Vi får be att ljuset som kommer med våren också får nå
in i människors liv. Vi får också fortsätta vårt arbete med att stödja Act
svenskakyrkan på olika sätt och be att Acts kontakter runt om i världen
fortsätter sitt goda verk.
Trots tider av oro, våld och
kriminalitet får vi fortsätta att bedja om fred och försoning och tacka för att
Gud hör bön.
Snart får vi mötas till
årsmöte i Halmstad, 8-10 mars. Kanske har då våren kommit dit.
Med önskan om Guds Välsignelse
över oss alla.
Anna-Lena
Arousell Berglund